Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord i museifrågan. Av Sven T. Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 SVEN T. KJELLBERG
förutsätta en sådan vidsynthet hos de för saken intresserade, att de
sätta sin provins och dess minnen sedda såsom en enhet före
ortsintresset. Då är det möjligt att i någon mån motverka den stora
splittring inom insamlingsarbetet, som nu förekommer. Därmed menar
jag likvisst icke, att de små museerna nu skola uppge sin
självständighet eller avstå dyrgripar, som de redan äga, utan blott att de genom
att vidga blicken och förstå det större sammanhanget skola kunna
verka på ett för sin bygd mera befrämjande sätt.
Sluta sig provinsens museer samman på detta sätt, komma säkert
många arbetsuppgifter att kunna lösas lättare än nu. En av
museernas huvuduppgifter är ju att bevara och skydda de föremål, som de
hopbragt. Det är likvisst si och så beställt med den museala vården
i de flesta museer och särskilt naturligtvis inom de mindre museerna,
där de ekonomiska möjligheterna äro svagare. Man behöver blott
tänka på tre av museernas argaste fiender: trämasken, rosten och målen
för att genast se mörkt på framtiden. Huru länge skola verkligen
alla de i småmuseerna samlade föremålen finnas till, huru mycket
skall finnas i behåll av maskstungna möbler, husgeråd, redskap, av
vävnader, av i jorden funna järnsaker om en så kort tidrymd som 100
år? Det är ju icke för vår egen tid, som ännu har så pass starka
förgreningar nedåt i den kultur vars alster vi värja, som vi samla utan
för framtiden och för en avlägsen framtid. En av
provinsorganisationens viktigaste arbetsuppgifter, och den, som var och en lättast
torde kunna fatta, blir därför verksamhet för bevarande av föremålen,
sedan de väl kommit inom museernas hank och stör. Inom varje
sådant område borde det därför finnas en central
konserveringsanstalt, vilken naturligtvis är förlagd till provinsens
huvudmuseum och vilken tillhör och nyttjas av de till organisationen
anslutna museerna.
En annan fråga rör bevarandet av det andliga innehåll, som de
insamlade föremålen äga. I första hand bevarandet av föremålet
såsom individ. Härvid måste man först och främst ombesörja en
varaktig katalogisering och märkning av samlingarna. I de flesta
små-museer har man ännu den seden, att på föremålet klistra en
gummilapp med nummer eller annan uppgift. Den sitter kvar över somma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
