Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dräktalmanacka för Floda socken i Dalarna under adertonhundratalets senare hälft. Av Albert Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRÄKTALMANACKA I FLODA 103
där, buros bara utan voro täckta av motsvarande plagg av tyg,
skinnkjolen av en tygkjol, skinntröjan av en tygtröja (väl att märka: i
kyrkan). Det enda som syntes av skinnkläderna var »ulla» i underkanten
på skinntröjan och vid handlederna. Då skinnkläderna, här såsom
annorstädes, så småningom kommo ur bruk, kunde detta i Floda, till
skillnad från i Leksand, ske utan att gamla regler märkbart kränktes. Men
att dessa regler en gång funnits och hållits i helgd, ser man på
handskarna, ty än i dag anses man icke kunna uppträda i kyrkan i
sämsk-skinnshandskar före Valborgsmässa. Man måste ha
ludenskinnshand-skar. De gamla reglerna leva kvar i undermedvetandet.
Den finaste tröjan var
Gröntröjan, av fris eller vadmal, helt grön och med gröna
sidenkanter samt skuren med skört.
Detta var den förnämsta tröjan och fick endast användas på l :sta
rangens helgdagar.
Svarttröja, helt svart av vadmal med röda kanter runt
halslinningen. Skuren liksom gröntröjan.
Användes till svartkjortel samt i allmänhet till kyrkbruk, då man
ej var tröjlös, och då gröntröja ej användes.
Skinntröjan av betat fårskinn med ullen påsittande inåt. Hade
smalt bräin. nedtill och vid handlederna. Detta bräm var det enda som
syntes av skinntröjan, när den bars i kyrkan.
Livtröjan eller stickjälströjan, med livet av grönt vadmal och
ärmarna stickade, röda med ornament i svart. Två rader
mässingsknappar. Livtröjan började för 60-70 år sedan. Förut fanns ej ens
namnet. Till en början virkades ärmarna.
Användes i vardagslag och å sön- och helgdagar efter hemkomsten
från kyrkan.
Påsömtröja, helt röd av vadmal eller, numera, av kläde, med
påsydda »rosor» på både liv och ärmar. Den uppträdde först på 1870-talet
och anses av lärt folk ha »uppkommit» ur livtröjan. Föräldrarna
skulle i så fall icke varit mycket äldre än barnet och för övrigt sett
ganska annorlunda ut. Den är emellertid, oavsett börden, ett mycket
vackert klädningsstycke, ja rent av praktfullt, men ställer också
anspråk på sin bärarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
