Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En brunn i stavkonstruktion och primitiva dopfuntstyper. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BRUNN I STAVKONSTRUKTION
147
Fig. 5. Dopfunt. Böja, Västergötland.
detalj visar de senare och deras relation till dopfuntarna har
emellertid ej framlagts. De avbildningar man har äro i regel ytterst allmänt
hållna. En av de intressantaste, som tydligen visar ett brunnskar,
finnes på en elfenbensrelief i museet i Amiens.1 En likartad
återgives å en tyvärr ytterst summarisk teckning hos Viollet-le-Duc.2
De skilja sig från såarna - laggkärlen - genom att de sakna
band-ning. De cylindriska västsvenska dopfuntarna ha mycket utpräglat
brunnskarsform, Böjafunten (fig. 5), verkar sammansatt av en rad
invid varandra ställda stavar eller plankor. Likaså Götenefunten.3 I
ett flertal andra spårar man samma tendens att samla orneringen inom
vertikala lister, som motsvara Böjafuntens »stavar». Så i Synnerby
1 R. de Lastery, 1’Architecture religieuse en France, Paris 1912, fig. 709.
2 Viollet-le-Duc, Dictionnaire raisonné de 1’architecture, V, s. 535.
3 E. Fischer, Västergötlands romanska stenkonst, Göteborg 1918, s. 109, fig. 41.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
