Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svenska kvinnan däruti, att hon bär sina ringar på vänster
hand, under det att man i utlandet gärna använder högra
handens ringfinger, jämför fig. 4, eller — som i Ryssland —
långfinger.
Vad den vigda ringens form beträffar, torde det allmänna
bruket av våra dagars släta guldring icke kunna göra anspråk
på någon överdrivet hög ålder. De trolovningsringar, man äger
från äldre tider, äro ofta av konstfull form, försedda med
infattade stenar o. d. Allmogen har på sina ställen bevarat denna
ursprungligare ringform ända fram till 1800-talet, fig. 5—7. Så
t. ex. berättar Bruzelius år 1876 i sin bekanta bok om
Allmogelivet i Ingelstads härad i Skåne: »Vigselringen var av förgyllt
silver; i äldre tider spiralformig men senare i form av tre vanliga
med varandra sammanfogade ringar eller också prydd med en
ros, ängel o. d. I senaste tider voro ringarna på övre sidan breda
och utsirade med hängande löv och olika prydnader.» Den lapska
ringens rikt sirade form, fig. 8-—10, torde väl ännu gömma på
traditioner från den svenska allmogens ringseder under äldre tid.
Fig. 11. Vigselring från Skåne.
Inskrift: Hvad Gud hafver
til-sammen fogit det kand inted
mennisske adskilie. Herrens
ord blifver evindelig.
Nord. mus. 98,320.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
