Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skansen är att lyckönska till detta förvärv. Och när jag nu
på Dalarnas dag förklarar dalagården invigd för sin museala
och kulturella uppgift, vill jag uttala vårt samfällda varma tack
till alla dem, vilka medverkat till att genom ett nytt, märkligt
byggnadskomplex; Hazelius’ geniala tanke kan sägas allt mera
närmat sig sin fullkomning och Skansen än mer blivit värd
sin berömdhet.»
Sedan sjöng hembygdskören »Limu, limu, lima . . .», den
gamla vallvisan från Mora, vars medeltida tongångar på ett
nästan mystiskt sätt syntes binda forntid och nutid samman i detta
högtidliga ögonblick. När den förtonat, uppmanade
styresmannen prins Carl att inträda i gammelstugan från Venjan för
att låta tända på dess härd den eld, som så länge varit slocknad.
I rummets halvskymning tändes så elden med stål och flinta
av Skansens trotjänare, byggmästaren Tors Erik Eriksson från
Boda, och röken steg sakta upp genom skorstenen mot
sommarkvällens stilla himmel, medan kören sjöng den
österbottniska folkvisan »Slumrande toner» med Alexander Slottes ord:
Slocknande kolen vi tända på härden.
Varsamt vi taga det kära i vår vård.
Spinnrocken surrar vid lågande brasan,
medan vi väva på sägnernas bård.
Flamma forneld! Lys vår gärning! Lys genom tiden
. för sönerna väg hem till fädernas gård!
Så framträdde intendenten Sigurd Erixon och skildrade
byggnadernas historia:
»Denna gård ger oss i viss mån en föreställning om hur ett
bondehem i övre Dalarna tedde sig för Gustav Vasa för 400
år sedan. Ehuru den består av byggnader, som använts till för
kort tid sedan och ehuru många hus äro yngre och endast genom
sin typ representera så gammal tid, skänker oss gården faktiskt
tillfälle både att närmare se oss omkring i den miljö, vari dåtidens
svenskar rörde sig, och att lära känna hur en dalabonde haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
