Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att östnorstugan har fått så många bra kamrater både här inne
på den här gården och på andra ställen överallt här på Skansen.
Docenten Gerda Boethius:
»Det är en högtid för Dalarnas folk att samlas till invigning
av det märke som rests över deras fäders gärning på denna
plats, som tidigare i dag kallats ’de svenska odlingsminnenas
hög-vall’. För oss Morabor är det en heder och glädje, att de flesta
av de gamla byggnader som bilda märket, komma från våra
trakter.–––-När jag nu går att framföra en hälsning från
Zorns gammelgård i Mora, från min egen hembygd, så formar
den sig i främsta rummet till ett tack till Nordiska museet för
dess djupgående arbete för tillvaratagandet och utforskandet
av våra fäders odling. Må de grå timmerväggarna äga
förmåga och kraft att här invid storstadens myller och j äkt tala
samma språk, som vi förnimma i våra gammelgårdar där
hemma!»
Efter ett varmhjärtat anförande av nämndeman Bengtar
Erik Ersson, Orsa, och sedan kandidat Erik Hansson, Yika,
framsagt Karlfeldts »Fäderna», avslutades dagen med ett leve
för fosterlandet, »i vars hjärta Dalarna vilar, ett fosterland, vars
minnen i hem och gårdar, i tro och sedvänja det blivit Skansens
uppgift att levandegöra». Fanfarerna förklingade, och under
tonerna av Dalregementets marsch ändade Daladagens officiella
del.
På aftonen var en fest anordnad på Skansens Högloft, en fest
som formade sig till en sällsynt rik upplevelse för de till ett par
hundra uppgående deltagarna. Spelmännens stråkar surrade,
när man satte sig till bords, och deras låtar ljödo oupphörligt
under de följande timmarna. Professor Clason, själv dalkarl,
välkomnade sina landsmän och de andra, hembygdskören
sjöng sång efter sång, och bordsvisor, författade av kyrkoherde
Gabrielsson, bidrogo till den oavlåtligt stegrade stämningen.
Inte minst hans »Dala slöjdvisa» på melodien »Mandom, mod»
förtjänar att bevaras för sin vackra hyllning till de olika
socknarnas traditionella yrkesflit. Här blott en enda vers:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
