Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BYZANS’ LEJON TILL SKÅNES VARULV
Fig. 4 och 5. Byzantinska siden i Karl den stores skrin i Aachen, resp. i
Knut den Heliges skrin i Odense.
ramen ursprungligen bildades av en repstav, jämför fig. 2.
De inramade figurmotiven äro emellertid i Byzans ganska
fåtaliga: örn, elefant, grip, lejon o. s. v. Trots stormönstrigheten
användes dessa siden gärna till dräkter, fig. 6 och 7.
I Europa liksom sannolikt även i andra delar av den
civiliserade världen ansågos under några århundraden dessa
byzantinska s. k. imperialstoff som det i sin art finaste som fanns.
När kejsar Otto III år 1000 öppnade Karl den stores skrin i
Aachen, lät han sålunda svepa benen i ett byzantinskt
elefantstoff, fig. 4, och på mångfaldiga ställen i Europa, där dyrbara
relikskrin eller förnämliga gravar öppnats, har man i mer eller
mindre förmultnat skick funnit bitar av sådana siden.
Helt osökt spörjer man sig: ha dessa praktvävnader även
trängt upp till vårt land? Bevarade rester bejaka detta, ehuru
tyvärr blott ytterst obetydligt finns kvar. I Andreas Sunessons
gravkista i Lunds domkyrka, som senast 1928 öppnades vid
sjuhundraårsjubileet av ärkebiskopens död, anträffades
fragment av en sannolikt byzantinsk sidenvävnad, dekorerad med
rundlar av relativt små dimensioner. Och i Knut den Heliges
relikskrin i Odense befinner sig ett praktfullt imperialstoff
med örnmönster, fig. 5, vilket tvivelsutan daterar sig från
skrinläggningen av konungens ben år 1101, såvida tyget icke befun-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
