Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÅRTEN SJÖBECK
Kanske utgör apeln just ett sådant heligt träd, som även
kristendomen upptagit. Mot det upphöjda och gudomliga stå
naturligtvis de rent praktiska behoven, och det blir uppenbart
att under förkristen tid både lunden, lövängen, vildapeln och
många andra trädslag voro högt uppskattade behovsföreteelser
även under vardagens id. Vildapeln växer i lövängen eller i
lövängsfragmenten i hela Sydsverige. Särskilt allmän är den i
det kala Bohuslän, där man ofta träffar den i bergsskrevor eller
i undanskymda bergrötter. På den nakna Brattön i Bohusläns
södra skärgård, som under århundraden beskrivits som
fullständigt kal, har författaren iakttagit icke blott vildapel utan
även blåsippor. Med visshet utgöra de kvarlevor efter en
tidigare utbredd lövvegetation eller lövängsväxtlighet.
Osebergs-fyndet (8oc-talet) upptager bland de förnäma gravinventarierna
flera ämbar med äpplen. Vill man gå längre tillbaka i tiden
kan man peka på de rika äpplefynden vid stenåldersboplatsen i
Dags mosse vid Alvastra. Apeln utgjorde av flera orsaker ett
mycket uppskattat trädslag, och dess kultur går i Skandinavien
mycket långt tillbaka i förkristen tid. Denna växt omnämnes
här endast som ett exempel — med lika intressant utbyte skulle
man kunna studera exempelvis asken —, därför att vildapeln i
våra dagar alltid förekommer i förbindelse med löväng, eller
också antyder trädets närvaro att löväng tidigare funnits på
platsen. Vildapeln är en ledväxt, som, oberoende av det
nuvarande, mycket tydligt angiver var den äldsta bebyggelsen slog
rot. Ofta finner man den i påfallande stort antal inom trakter,
där fornminnena ligga talrikt, såsom i Bohuslän eller på Öland
(jämför Sernander: Löfängen i Bjärka-Säbys
bebyggelsehistoria). Vildapeln såväl som många av lövängens mest
framträdande träd och buskar äro också i allmänhet närvarande på och
omkring anläggningar, som lagts i ruiner under medeltiden.
Det är mycket viktigt att en sakkunnig inventering av floran
göres, innan dessa ruinkullar avrödjas för undersöknings- eller
restaureringsändamål. Vildapeln är i Sydsverige differentierad
i flera raser med bl. a. olika fruktformer. Sernander har i sin
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
