Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOUISE HAGBERG
bokstav — varefter den rullades ihop. Sjuklingen fick ej se
vad som stod på lappen. För var dag revs en bit av efter klippet,
som han skulle äta upp, men han fick ej rulla upp remsan eller
se på biten han åt upp, ty det skulle då ej hjälpa. Detta sades
vara ett den tiden vanligt sätt att bota ältan. Den sjuke gossen,
vilken på äldre dagar själv berättat härom, hade haft sin remsa
förvarad i ett halvt urblåst äggskal.
Som ju inte vem som helst förstod sig på att »skriva bort»
sjukdomar, vände man sig vanligen till någon »klok», som
riktigt kunde konsten. Denne fick emellertid ej vara släkt med
den sjuke och ej heller av samma kön. Allt skulle ske under
djupaste tystnad; använde den kloke under behandlingen några
vissa besvärjelser, mumlades dessa så lågt, att patienten ej
skulle höra vad som sades, ty då kunde den magiska kraften
förstöras. Formellappens innehåll hölls ävenså strängt
hem-ligt, gjordes ej det, kunde sjukdomen förvärras, ja rent av sluta
med döden. Den som vågade öppna en dylik sedel, sades
bringa olycka över den sjuke, sig själv och hela sitt hus. Det
är ju ej att undra på, om kunskapen om dylika lappar i våra
dagar nästan alldeles försvunnit och det även å orter, där de
för ej så länge sedan använts. På en färd i Uppland år 1929
för Nordiska museets räkning lyckades dock doktorinnan
Arwidsson att få höra talas om dylika lappar. Vid samtal med
en småbrukarhustru därstädes, inflyttad ifrån Västmanland,
frågade hon henne, om hon kände till något botemedel emot
frossan. Kvinnan ifråga, som hade varjehanda samlingar av
gamla föremål, var mycket intresserad av allt, som rörde forna
tider. Utan att svara steg hon upp och började att leta i sina
gömmor efter en bit papper. Så fick hon omsider tag i ett och
satte sig att skriva. När hon slutat lämnade hon papperet till
doktorinnan Arwidsson med orden: »Där ska’ hon få ett
botemedel mot frossan». Hon hade då på lappen skrivit följande
formel, som mycket erinrar om några av den bekanta
folklivsforskaren Eva Wigström ur en skånsk svartkonstbok gjorda
avskrifter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
