Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST KLEIN
De ha nämligen, säger Tacitus, stävar i båda ändarna, så att de
kunna framdrivas lika väl åt ena som åt andra hållet. Denna
rörlighet förstärkes ytterligare därav att årorna icke äro ordnade
i fasta lägen och att rodret är flyttbart.
De märkliga fynd av båtar från järnåldern, i ett fall säkert
åtskilliga århundraden äldre än Tacitus, i andra fall från tiden
för det romerska rikets upplösning ända upp till den redan mer
än halvt historiska vikingaåldern, som gjorts på danskt och
norskt område, bekräfta som bekant i stort sett Tacitus’ utsagor.
De äldsta av dem äro större eller mindre roddfartyg. Först med
vikingatidens begynnelse finner man spår av att även segel
använts.
Trots bristen på jordfunna fartyg i Sverige sakna vi icke alla
möjligheter att bilda oss en föreställning om förhistoriska svenska
båtar. De äldsta av dessa vittnesbörd äro de svårtydda skeppen
på hällristningarna, av vilka de äldsta nå tillbaka till bronsåldern,
de yngsta möjligen till förromersk järnålder. Ungefär samtida
med den äldsta danska båt av något så när »modärn» form, som
finnes kvar, det s. k. Nydamsskeppet, är en uppländsk bildsten
från Häggeby, som visar en stor roddsnipa av likartad typ.
Jämnlöpande med norska båtfynd från folkvandrings- och
vikingatid äro många utomordentligt upplysande, tyvärr hittills
ännu icke tillräckligt studerade skeppsbilder på gotländska
bildstenar.
Under de senaste åren ha Uppsalaarkeologerna med stor
noggrannhet sökt göra iakttagelser rörande de helt och hållet
förmultnade båtar, som i enlighet med ett just i det centrala
Uppland under tiden från omkring 600 till omkring 1000 vanligt
gravskick nedsatts i en serie gravar vid Valsgärde i närheten av
Gamla Uppsala. Genom att noggrant mäta in läget av alla
nitar och beslag som utgöra de försvunna båtarnas enda rester,
har man här haft möjlighet att utföra förvånansvärt säkra och i
många avseenden upplysande rekonstruktioner.
Tar man ytterligare till hjälp de visserligen rätt summariska
men dock icke alldeles betydelselösa upplysningar, som s. k.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
