Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERNST KLEIN
dessa segel, som hade ett väldigt vindfång och i motsats till de
nyare norska råseglen icke hade andra säkerhetsanordningar än
ett par rev. Vid en häftig by hjälpte inte annat än att hastigt
släppa ned rån eller, i nödfall, låta hela riggen gå omkull.
Även detta kunde ske mycket lätt, ty masten stod helt enkelt i
en grund mastsko och med stöd mot en halvcirkelformig
urtag-ning i mastbettens aktra kant, men fick sin stadga endast och
allenast av staget och vanterna, fig. 12.
Dessa voro vanligen tre, av vilka alltid två sattes i lovart och
ett i lä.
För att lätt kunna lossa dem, vare sig för att lägga ned masten
eller för att stagvända — rån måste då firas och föras över på
motsatt sida av masten — hade man dem ansatta med hjälp av
s. k. tågnålar, en anordning, som också förekom både på
Bornholmsekan och Söndmörsbåten, fig. 16. Även tågnålen torde
vara en gammal uppfinning. Falk (sid. 57) sätter den i samband
med en hos Snorre anförd term, stagnagli. Det udda vantet,
som alltid flyttas över i lovart, har också en fornnorsk
benämning. Det kallas stödingr.
Om också sj älva formen på det sista svenska »enhetsseglet» är
en relativt sen anpassning efter de ökade anspråken på
kryssningsförmågan, visa sålunda dock dess enskildheter på en
vördnadsvärd ålder. Urgammal är också den tradition, som
ännu i mannaminne gjorde alla hotellkostnader överflödiga
för våra skärgårdsbor, när de med sina öppna båtar foro på
ofta månadslånga handelsfärder inåt landet för att byta ut sin
saltströmming mot råg. Man tältade då i båtarna, precis som
vikingarna gjorde trots förbudet i Fritjofs vikingabalk. Det
fanns en särskild anordning, tjaldstuöill (= tältstöd) på
vikingaskeppen för detta ändamål (Falk, sid. 12). Hur denna var
inrättad, är dock ej klart, men otvivelaktigt har Falk rätt,
när han (sid. 11) jämför ordet klofi, som omnämnes i Egilssagan,
kap. 27, med de saxar till tält, som funnits i Gokstads- och
Ose-bergsskeppen. Det är roligt att kunna belägga samma sak i
det nutida sakbeståndet hos Östergötlands skärgårdsbefolkning.
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
