Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDREAS LINDBLOM
Caritas, symboliserad genom en kvinna med barn, fig. 16.
Rummet har tydligen varit helgat familjelyckan: med stor
sannolikhet har friherrinnans förmak fått tjäna som vardagsrum
för barn och blomma. Detta rum berättar genom sin dekorativa
sammansmältning av rokoko och gustavianskt på ett intressant
sätt om de nya stilidealens framträngande genom Närkes
skogar; dess i olja på väv målade väggfält har en anstrykning
av omisskännlig övergångsstil: rokokoblad nedtill, gustavianska
festoner upptill, fig. 18. Allt i smältande toner av grått,
pärl-vitt, rosa och blekgrönt. Man skulle av stilistiska skäl vara
frestad datera denna dekoration till 1770-talet, vilket synes
stödjas av det faktum, att bröstpanelen är av helt annan typ
än i de andra rummen. Vissa tekniska skäl tala dock för
att förmakets inredning (med undantag för dörröverstyckena)
tillkommit samtidigt med eller endast obetydligt tidigare än
den stora restaureringen i gustaviansk anda.
Denna, den mest radikala förändring som Skogaholm över
huvud taget genomgått, ägde rum under 1790-talet. 1791 hade
den 1778 avlidne presidenten Carl Gustaf Wennerstedts son
Gustaf Philip lyckats lösa ut sina medarvingar från
fädernegården och var härigenom ensam vorden dess herre. Han ansåg
tydligen att tiden nu var mogen för ett kraftigt ingrepp i syfte
att forma Skogaholm efter tidsmodets tvångströja. Gösta Selling
har genom gårdsräkenskaperna kunnat med ganska stor visshet
datera denna genomgripande förändring till 1793 och 1794.
Lustigt nog återspeglas vad som förstnämnda år var i
görningen uti ett brev den 11 mars 1793 från sedermera
landshövdingen Carl Gustaf Armfelt till brorsonen Gustaf
Mauritz Armfelt, den ryktbare gustavianen: »Her lefver di
galandt och dansar hurtit desse . . . söta charmanta ungar,
Caroline spelar och sjunger på harpan, spelar som en Engel
och många som bockar men ännu tror jag ingen är
desi-derad, hon gör vist en man lycklig och Mor Bror har varit
ovanligt frisk hela detta året, och nu börjar han embellera
litet omkring stora bygningen och den gamla partern är
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
