Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL SAHLIN
Kort efter brukets kompletterande med andel i masugn
sålde Zacharias Andersson det hela till krigskommissarien
Simon Rosenberg, som ägde stor jordegendom i
närheten. Detta skedde år 1645. Emellertid förblev, efter vad
kyrkoherde E. J. Andersson genom sina forskningar gjort
sannolikt, Å masugn ända in på 1730- eller 1740-talet en
särskild ekonomisk enhet, vari visserligen Skogaholm ägde andel,
men som dock drevs under särskild förvaltning, troligen under
ledning av störste delägaren. Kyrkoböckerna nämna sålunda
under perioden 1702—49 bruks ägarne Gillis de Bésche,
Anders Hirsman och Carl T is e 11. Åtminstone
de två sistnämnda bodde vid Å, sannolikt å det så benämnda
hemmanet. Masugnen ombyggdes och förstorades år 1684,
varvid densamma flyttades längre ner vid vattendraget till den
plats, som nu kallas Masugnsbacken och som fortfarande
ut-märkes genom stora kvarliggande slaggvarp. Hyttans sista
främmande inbrukare torde hava utköpts av Skogaholms bruksägare
på 1740-talet. Säkerligen har emellertid som regel allt det
tackjärn, som i hyttan blåstes ända från dess grundläggning,
delvis alltså efter försäljning till bruksägaren, levererats till
Skoga hammare och där färskats. Smidet härstädes uppgick
under första tiden till 400—500 skeppund per år. Hyttan
drevs, såsom var vanligt under 1600- och 1700-talen, blott en
kort tid — en eller ett fåtal månader — årligen. På den nya
platsen bibehölls hon till år 1879.
Efter Rosenbergs död 1689 övergick Skogaholms egendom
genom dottern Catharinas gifte med generallöjtnant Anders
Wennerstedt till denna släkt, varinom bruket bibehölls
till år 1815. Under största delen av den Wennerstedtska
perioden synes bruksdriften hava fått löpa i gamla hjulspår utan
några större ansatser till utveckling. Och härtill är det icke
svårt att finna förklaringen. Liksom förhållandet var vid så
många andra svenska bruk vid denna tid, hade ägarna såsom
militära eller civila ämbetsmän sin huvudsakliga verksamhet
förlagd till annan ort, under krigstid oftast till utlandet. Bruks-
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
