Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carl sahlin
Masugnens tid var ännu icke ute. Dess tackjärn försändes
fran 1904 till Skyllbergs bruk för att färskas i Rönneshyttans
Lancashire-smedja. I okt. 1919 härjades emellertid masugnen
av en svår vådeld, som lade allt brännbart i aska. Hyttan
återuppbyggdes under 1920, ty en kort period av »goda tider» gav
hopp om återvändande av de före världskriget rådande
industrikonjunkturerna. Såsom vi nu veta, gick detta hopp om intet.
År 1925 nedblåstes Å masugn för alltid och år 1930 nedrevs
den med alla tillhörande byggnader. En del husgrunder och
maskinfundament samt rostugnens nakna bottenblock är det
enda, som i dag erinrar om att en masugn här stått.
Vart har det myckna järn tagit vägen, som vid Skogaholm
under mer än 260 år tillverkats? Av stångjärnet har säkerligen
minst 90 å 95 % gått på export till olika länder inom och utom
Europa. I synnerhet under det sista halva seklet, som
räck-smidet var i gång, sökte sig järnet ut till mycket avlägsna länder,
där man då fortfarande fordrade att det svenska järnet skulle
visa märken efter hammarslag för att erkännas som äkta. En
del järn av mindre tvärdimensioner avyttrades inom orten,
särskilt som ämnesjärn till det i Lerbäck och angränsande
socknar florerande nubbsmidet. Den hammarsmidda spiken
gick huvudsakligen till j ärnkramhandeln i Örebro och
Stockholm, men under 1700-talets senare hälft var Amiralitetet i
Karlskrona brukets största kund i denna artikel. Före
järnvägarnas tid fördes allt järn med forbönder på landsvägen till
Örebro, där det mottogs av brukets faktor och infördes på
Örebro järnvåg vid Skebäck. Därifrån gick det vidare med
skutor över Hjälmaren och Mälaren till Stockholm, där det
åter vågfördes. Brukets kommissionär var under långa tider
det stora handelshuset Tottie & Arfwedson, som även
verkställde exporten. Av en tillfällighet äro denna firmas
konto-kuranter med bruket bevarade för åren 1777—86. Därur
inhämtas att järnet dessa år övertogs av exportören till fast pris
fritt å våg i Stockholm. För stångjärnet utgjorde priset 6
riksdaler specie år 1777. Det föll sedan till lägst 51/8 riksdaler
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
