Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n. e. hammarstedt
museets historia: tiden för den nya museibyggnadens inredning
och de väldiga samlingarnas installering i deras nya hem.
Läsaren får icke förgäta, att den byggnad, som nu utgör Nordiska
museet, i själva verket endast är bakpartiet av den museibyggnad
med borggård, som Artur Hazelius drömde om, och att hela
dess plandisposition till följd härav aldrig inriktades på dess
nuvarande uppgift att ensamt omfatta hela museet med
tillhörande nödiga administrationslokaler. Det var således,
när denna byggnad arkitektoniskt sett sent omsider stod färdig,
sannerligen inga lätta problem som förelågo att brottas med för
de museimän, och bland dem främst museistyresmannen, som
hade att föra allt detta till en så lycklig lösning som möjligt.
Museets styrelse fann sig också böra för chefsplatsens besättande
se sig om efter någon genom museistudier i de stora
kulturländerna särskilt skolad och förfaren man. Valet föll på
dåvarande amanuensen vid Statens historiska museum fil. d:r
Bernhard Salin, och mångsidigt kulturhistoriskt intresserad
som denne var mottog han uppdraget. Med liv och själ grep
han sig an med och uppgick i sitt maktpåliggande nya värv,
vars börda skulle bringa hans krafter till bristningsgränsen.
Och dock hörde nedskrivaren av dessa rader Salin mången gång
försäkra, att tiden för hans arbete med Nordiska museets
installation trots all möda, allt motstånd, som han stundom hade
att övervinna, varit den lyckligaste perioden i hans liv. Han
njöt synbart av att få omsätta sin museitekniska erfarenhet i
verklighet. Härvid voro etnologiska och kulturhistoriska
principer de ledande, varvid dock sorgfälligt undveks, att det hela
hemföll åt någon vetenskaplig torrhet eller stelhet.
Men det återstod mycket att ändra och utföra även i själva
den arkitektoniska interiören, innan museet kunde öppnas för
allmänheten. En omfattande entresol måste byggas för
magasinering, tjänsterum inredas, väggöppningar igenmuras, hyllor och
montrer utexperimenteras o. s. v. En lycklig lösning fick den
synnerligen brydsamma frågan om den stora hallens värdiga
användning genom förvärvet av Kungliga Livrustkammaren
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
