Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att trampa, när man ville skynda på beredningen. Vid
fällskinnens uppmjukning tog man även i Västmanland till
fötterna, om uttrycket tillåtes mig. Skinnen hade förut på
köttsidan bestrukits med en tjock välling av rågmjöl, vatten och salt,
och yngsta lärpojken fick sedan bearbeta skinnrullen med
fötterna, tills hans skor sågo ut som veritabla degklumpar (Västm.
fornm. tidskr. XVIII). Adelung betygar, att tyska fällmakare
nedlade de med olja och smör insmorda fållarna i en tunna,
»Trampeltonne», och sedan gjorde dem smidiga genom
trampning.
En mycket egenartad uppfinning är den som ett vågbräde
konstruerade fotklubba, som är känd från många östeuropeiska
och östasiatiska folk och som användes till att krossa säd med
(Leser, Entstehung des Pfluges, sid. 509). En särform av
fotklubban är det här återgivna ungerska redskapet, som ersätter
vår gamla bråka vid hampberedningen, fig. 9.
Över huvud taget synes fotarbetet i hög grad ha haft sitt
tillhåll i Ostasien. Vanligt i Japan och Kina är fortfarande att
få se bönder, som pumpa in vatten till sina risfält med ett
skovelhjul. Man tar knappast fel, om man sammanställer detta
förhållande med nämnda länders billiga arbetskraft.
Man behöver inte vara folklivsforskare för att inse, att vi här
ha att göra med en grupp av arbetsmetoder, som kunna skryta
med en betydande ålder i människans historia. Varför har då
fotarbetet försvunnit? I några fall har väl kravet på snygghet
spelat en roll, men huvudorsaken ligger djupare och är äldre.
Man har nog haft en stark känsla av att sådant arbete var socialt
förnedrande; för människan var det endast arbetet med
händerna, som var henne fullt värdigt. Med hennes upprätta
ställning avlägsnade sig människan från aporna, som ju gripa
ungefär lika med händerna som med fötterna, och så småningom
utvecklades människohanden till det känsliga, överlägsna
arbetsorgan i högre mening, som endast människan besitter. Det
låg något förnedrande i att syssla med ett arbete, där hjärnan med
nödvändighet måste ligga i träde och endast fotens muskler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
