Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig med den enkla form bild 2 visar. I östra Skåne ha banden
vuxit, bild 3, rosettens stora öglor peka rätt ut, bild 4, eller
också stärkas bandändarna, så att dessa stå ut från pannan som
ett par horn, bild 5. Bindningen har också skett i nacken och
banden skjuta då ut därifrån och förstärka intrycket av klutens
linnemassor, bild 9. I sydvästra Skåne har utvecklingen gått i
annan riktning. Banden utgöra där en högst diskret beståndsdel
i kluten och tyget får ibland falla mjukt och konstlöst som i bild 6.
I ett senare utvecklingsstadium har partiet i tinningarna lagts i
styva konstfulla veck, som draperats på varierande sätt i olika
härader, bild 7—8. I sydöstra Skåne har övre delen av klutens
sidopartier rullats hårt samman till en uppbärande stomme, som
gör att kluten synes skjuta ut med ett par stora »vingar» bakom
bärarinnans huvud, bild 9.
Någon bestämd förebild har ej påvisats till någon av de skånska
kluttyperna. Nu finna vi också, att alla dessa variationer kunna
ledas tillbaka till en och samma enkla urform. Utvecklingen har
gått i olika riktning på skilda håll och därigenom ha de många
bygdetyperna uppstått. I Fjälkinge socken i nordvästra Skåne
har en meddelare berättat mig, att vid sorg sprättade man bort
banden från klutarna, men »snibbarna gick ända upp på hjässan,
där de stoppade in dem». Från sydöstra Skåne omtalas att till
mera vardagligt bruk användes en »halvklut», som genom saknaden
av klutband skilde sig från högtidsplagget. Även i en och samma
bygd ha alltså enkla former levat kvar vid sidan av de mer
komplicerade. Detta övertygar oss om att de skånska klutarna äro
resultatet av en intern utveckling. Drivkraften i denna träffa
vi på överallt och i alla tider och speciellt i kvinnodräktens
utvecklingshistoria: lusten att få överträffa, benägenheten att driva
ett givet uppslag ända till det orimliga. Fjortonhundratalets
och det tidigare 1500-talets voluminösa kvinnliga huvudbonader
i den förnäma dräkten äro inga ursprungsformer utan
parallellföreteelser till de skånska klutarna.
I ett sockenstämmoprotokoll 1817 från Hörup och Löderup i
Skåne har prosten J. Gram gjort en del anteckningar om dräktens
förändringar under de 45 år han tjänstgjort i församlingarna.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
