Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så tydligt som här. Och tecknaren själv? Var han inte snarast
en klerk och sålunda åtminstone i någon mån »fräls och fri» —
icke direkt att inordna i allmogens krets, lika litet som beställaren,
en lagman eller annan högt uppsatt person. Vittnar inte detta
starkt om, att allmogens »stora hat» på många håll även utanför
böndernas och lagmännens krets kändes som något berättigat,
och att de andliga och världsliga herrarnas ställningtagande på
Engelbrekts sida åtminstone i vissa fall varit fullt uppriktigt.
Kan man läsa ut något sådant ur vår bild, vinner den ett ökat
intresse såsom ett av de fåtaliga vittnesbörden om opinionen i
Sverge under Engelbrektstiden.
Två saker vore ytterligare av intresse att utreda i detta
sammanhang. Den ena är: varifrån har tecknaren fått idén att
framställa samhället i denna form av ridande och ridna? Den andra
frågan är: vilket lagställe har framkallat denna association hos
honom?
Vad ridandet såsom socialt förhållande beträffar, är det
ingalunda någon främmande idé. Att vara »riden» av någon är att
helt vara underkastad en annans vilja. En vanlig legend på
medeltiden, som även går igen i en av vårt manuskripts bilder, visar
den vise Aristoteles som på gamla dagar blir så narraktig, att han
låter en kvinna behärska sig, d. v. s. rida på sin rygg. En annan
av bilderna i handskriften påminner om den helige Kristoffer,
den starke jätten, kuvad av Jesusbarnet, som okänt låter sig
bäras på hans rygg och tynger ned honom med sin börda av all
mänsklig nöd.
Bonden som samhällets grund återfinna vi i dalmålningarnas
trohjärtade språk. »Konungen säger: Jag styrer eder alla.
Biskopen säger: Jag lärer eder alla. Bonden säger: Jag föder eder
alla.» Här äro några av kompositionens element. Men deras
sammansättning, bister och fylld av en rättmätig vrede, synes
vara vår okände lagskrivares.
Lagstället, med dess stränga, men icke excessiva
bötesbestäm-melser för anstiftande av skogseld varvid »bärande träd», ek eller
bok, bli förstörda, synes i och för sig icke i första hand vara
av den betydelse, att det kan utlösa en social olustkänsla. Men det
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
