Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEKSPETT OCH STEKVÄNDARE
av Reinhold Odencrants
Vid de stora kalas, som förr alltid hörde till ett
ordentligt bondbröllop, var en av festens glanspunkter den
högtidliga ceremoni, varmed steken inbars undertonerna
av en särskilt välljudande steklåt. Medan gästerna stundom
sökte sätta ord till låten, t. ex.
»Nu kommer steken, nu kommer steken,
skarpa knivar att skära med!»
bars steken fram till det förnämsta bordet, där vanligen
prästen själv skulle skära för. Detta var ett hedersuppdrag, och
själva steken var en högtidsrätt, som ej vankades i vardagslag.
Mellan kalasmat och enklare kost var stor skillnad, och medan
man till vardags åt salt eller rökt köttmat i olika former,
förutom kokt kött, så kunde steken endast serveras vid festligare
tillfällen. Orsaken härtill var naturligtvis inte minst det besvär
och de särskilda husgeråd, som fordrades för att anrätta steken.
leke alltid hade man en bra ugn eller en passande gryta att steka
uti, och naturligtvis var det ej heller alltid så lätt att få färskt
kött att steka.
I Det ord vi använda för denna maträtt är emellertid på visst
sätt föråldrat, ty själva ordet stek har samma stam som verbet
sticka och betecknar, att man stuckit en käpp eller pinne i
köttet för att hålla det vid elden. Så anrättades också steken i äldre
tider, då elden brann öppet på härden. Först med den slutna
järnspisen har man varit tvungen att steka i ugn eller stekgryta,
medan det gamla bruket av stekspett fallit i glömska liksom
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
