Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slag, bronsbeslag på betsel och vapen, husgeråd m. m. samt hela
den storslagna begravningsseden vittna, såsom professor Sune
Lindqvist påvisat, om att det ytterst är från det romerska riket
man hämtat sina förebilder. Även om vi icke kunna peka på
direkta förebilder till varje enskild sak, särskilt bland
husgerå-den, så kunna vi dock stödja oss på det resultat man på andra
vägar kommit till, och kanske man snarare skall ställa upp de
svenska fynden som illustrationer till karolingertidens
kulturhistoria i brist på andra samtida bevarade föremål från de
länder, som då voro det kulturella Europas centrum.
Från en annan båtgrav (nr 4) på samma plats, där en några
generationer yngre storbonde troligen av samma släkt låg,
upptogs ett annat stekspett, där man hunnit ett steg längre.
Detta spett, som är ett gott prov på 900-talets smideskonst, är en
140 cm lång gaffel med ett avbrutet stod av samma slag som det
nyssnämnda. Spettet är mycket böjt men för övrigt helt, och i
uträtat tillstånd skulle det te sig såsom bild 3 visar. I
handtagsänden sitter en ring för upphängning och hela denna del av
spettet liknar mycket flera av de enklare spett, som äro kända
från en mångfald vikingatidsgravar i Skandinavien. Dessa hava
emellertid aldrig några stod, och även om man plägat lägga
spetsen mot något stödjande, så är detta dock något annat än ett
fast stod mellan handtaget och steken på spettet.
Varför man givit Valsgärdespettet gaffelform är ej svårt att
förstå. Här är ett sätt att hindra att steken blir svedd genom att
den icke följer spettets kringvridning utan blir hängande med en
sida mot elden. De två spetsarna gjorde emellertid att man icke
kunde stödja spettet framför steken, och denna form har
därför icke blivit använd annat än för smärre spett. Sådana
gafflar, vilka stundom synas hava haft träskaft, känner man även
från många vikingatidsgravar, men de kunna aldrig i storlek
mäta sig med den här beskrivna. Som ett stekspett med
träskaft måste man även räkna ett föremål från en rik
vikingatids-grav vid Hille by i Gästrikland, bild 2. Det liknar i storlek och
form en spjutspets, men utförandet tyder på något annat. Ett
järnband bildar ett enkelt stod, betydligt mera primitivt än den
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
