Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klam. . . . När ryan så trängt igenom i bondehemmen, ha
kvinnorna själva börjat väva sina ryor. Måhända har
gårdfarihan-delns avtagande vid 1800-talets mitt härvid spelat någon roli.
Troligen har försäljningen av ryor därmed upphört.»
Fröken Sylwan har i genomgångna bouppteckningar träffat
västgötaryor någon gång på 1600-talet, sparsamt under förra
hälften av 1700-talet. Vid denna tid har västgötaryan varit en
slitrya och haft största spridningen i Norrland och Norge. Under
senare delen av 1700-talet förekomma västgötaryorna däremot
ofta och därjämte stiger deras värde över det gängse på enkla
ryor, vilket antyder att det varit en rikare mönstrad rya som
västgötarna nu salufört. På sina håll ha kvinnorna som ovan
antytts själva lärt sig väva dylika, medan på andra håll, såsom i
Värmland, ryan helt och hållet försvann, då västgötahandeln
upphörde.
Hästtäcken är nästa artikel, som nämnes i femårsberättelsen.
De voro »af 2:ne hopsydda våder af 3 alnars längd äro vanligen
mycket grofva, varpade af groft blångarn och inslagne med svart
eller brunt gärn af Nöthår, med smärre gula, röda, blå eller gröna
ränder. Dessa betalas af Boråsarne med omkring 1 R:dr B:co
stycket och försäljas kring hela Riket. — Golfmattorna äro af
samma slag som hästtäckena med den enda skillnad, att de säljas
i hela stycken af 30 a 40 alnar till 8 sk. Banco alnen, merendels
till Borås Handlande.»
En livlig skildring av tillverkningen av sådana täcken i
Rånge-dala socken lämnas av en av Nordiska museets meddelare: »Uti
Rångedala socken på 1800-talet gjordes mycket hästtäcken av
nöthår, som köptes av garvare. Där fanns knappast någon gård
eller torp, utan man fick höra hur de låg på knä på sina logar
och ’bösta’ hår. Sedan var det till att spinna, och när garnet
var färdigt togs vävstolen in, och man började väva täckena.
Det var ett sådant hårrykande i var stuga, så de kunde knappast
äta, för nöthåret rök i överallt. När täckena var färdiga, var det
för dem, som ej hade häst att köra med, att bära dem in till Borås
och sälja dem till Marbönderna, de större herrarna i Mark. En
del begagnades till att packa vävnader i, och en del såldes ända
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
