Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barklag. En viktig regel är att huden går från svagare till
starkare Iag; är denna för stark, knorrar huden sig på narvsidan.
De på en grind uppslagna hudarna bäras till de båda
»indriv-ningslårarna» i drivhuset — i Vimmerby funnos fyra
indriv-ningslårar på karbacken. Dessa innehålla mycket svag barklag
av vatten och nästan urlakad granbark. Till ovanläder använde
Österman alltid granbark, då han ansåg att ekbarken gjorde
lädret hårt och sprött. Sedan hudarna efter någon vecka börjat
få färg, slås de upp och stötas ut på born med skavkniv. Härvid
avlägsnas möjligen återstående köttrester. Vid ojämna hudar
kan nu även barkfalsning förekomma. Därefter drivas de in
på första bark i närmaste drivlår. Sedan följer andra till femte
bark om vardera ett par veckor eller mer, och för varje bark
starkare Iag. Lagen omröres med en barkröra.
Så länge hudarna ligga på bark, skola de drivas morgon och
kväll. Detta sker i lärarna med ett drivbrett, som föres av tre
man. Lagen och hudarna bringas därvid att rotera vertikalt.
I karen driva två man med runda drivkäppar så att Iag och hudar
bringas i horisontal rotation. I Skåne säger man, att den som
driver så att bottnen syns mitt i karet får garvarens dotter.
Den behövliga barken köptes från bönderna i trakten i form
av s. k. långbark, som krossades i barkhuset. Barkliran från
Smålandsstenar har tandade knivar, som rotera genom ett
järngaller, samt ett stort balanshjul av trä. Barksaxen från Indal
i Medelpad arbetar enligt samma metod som en linbråka.
Sedan barken i karen blivit gammal och urlakad, öses den
upp från bottnen med en barkhåv och lägges i silkaret, där den
sista musten skall sugas ur. Karet är delat med en brädvägg.
I den större avdelningen lägges barken och vatten slås på, i
den mindre upphämtas det insipprade vattnet, som nu löst
den sista återstoden av garvämnena. Barken strös därefter ut
på gårdsplanen, torkas och användes till bränsle.
Golvet i »våtverkstan» (kalkhuset och drivhuset) är ständigt
blött, dels genom hanteringen av de våta hudarna, dels
därigenom att vattnet vid tömning av ett kar pumpas ut på golvet.
Av denna anledning har golvet lagts så att det sluttar åt bak-
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
