Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sist, då han blifvit utmattad och tankarnas
tröskverk ej inalt annat än agnar, hejdade
han en stor röd bil, ända bort vid den nya
stadsdelen vid Östra stationen, och bad
chauffören köra sig hem. Han kände ingen hunger,
icke heller egentlig fysisk trötthet, endast en
obeskriflig dof leda vid sig själf och det
omgifvande lifvet. Han önskade icke träffa
någon, icke tala med någon, han längtade
närmast efter att få sofva, sofva, sofva.
Karosseriets läderdynor brände som eld, inen
vagnens jämna dallring under stark fart
nedför den sluttande Sturegatan, med
Humlegårdens gröna streck strykande förbi under
ögonlocken, vederkvickte som massage och
ljusbad. Och den lilla parkens daggigt mörka
salar, vid hvars ingång stenbjörnarna lekte,
låg som en oas innan han sveptes förbi
teaterns hvitgnistrande hvalf, portiker och
trappor. De dyra palatsen reste sig — han
var hemma. Ögonen blefvo blinda i
portgången, men han kom in i hisskorgen och
hörde, då den höjde sig, Lenas otydliga
jämmerstämma inifrån vaktprånget. Med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
