Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pianot underströk.
»Ich wandle still, bin wenig froh,
und immer fragt der Seufzer wo? iinmcr \vo?
Die Sonne diinkt mich hier so kallt,
die Bliithe welk, das Leben alt,
und was sie reden, leerer Schall,
ich bin ein Fremdling uberall.»
Nu sjöng han något hastigare:
»Wo bist du? wo bist du, mein geliebtes Land?
gesucht, geahnt und nie gekannt!»
Sångaren lade i detta nie en
öfverväl-digande känsla, som bredde sig och
förtonade i rymden med klagande patos, och
flygeln upprepade stigande och fallande
melodin. Bendel sof icke mer, men han bibehöll
ställningen oförändrad, lyssnande som i en
dröm och ej förstående hvarifrån sången
stammade, då ju huset var tomt.
I hastigt tempo följde:
»Das Land, das Land so hoffnungsgriin, so
hoffnungsgrun,
das Land, wo meine Rosen bliihn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
