Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mitt trollslott står i skogens bryn.
Af soln det får sin mesta fägring;
ibland det höjer sig till skyn
och visar sig som i en syn
så luftig som en hafvets hägring.»
— Fast det är inte heller det riktiga
slottet. Men hägring kan man kalla det. Det är
ju alltid något som hägrar — så luftigt som
en hafvets hägring, ja! Och hur är det
fransmännen kalla luftspeglingarna: les chateaux
de la fée Morgane. En gång som yngling
såg jag en hägring, en verklig hägring, och
det till och med här i Stockholm. Den stod
en vinterdag, jag tror det var en eftermiddag
i mars, midt öfver Strömmen. Jag kom från
mina gamla morföräldrar, som bodde i ett
gammalt lustigt hus på Lilla Norrbro — det
finns inte mer — och uppe på stora bron
stodo alla stilla och stirrade i himlen. Och där
sam som en gyllne bild en hel stad fram på
solnedgångens skimrande grund, en stad med
slott och statyer och torg och i obeskrifliga
färger. Det gjorde ett outplånligt intryck på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
