Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det hartsfärgade hårets stora bucklor, allt
förde tanken på en härlig blomma, en skygg
mimosanatur, hvars lif var för godt för denna
världen. Helge sade sig tyst att han aldrig
sett två så goda och rena ögon, det var den
ogrumlade källans blick, den tysta klarhet som
speglar en himmel i en himmel. Och han
kände sig ännu mer förlägen, nästan som
vanhelgade han med sin närvaro ett högre
väsens boning. Den brutala säkerhet, han
genom långa och hårda år förvärfvat, föll af
som en falsk klädnad och han kände sig som
ett barn inför denna strålande bild. En häftig
åtrå grep honom att förekomma god, ärlig,
uppriktig. Det var en underlig känsla, men
han önskade i detta nu att han kunde få
lära känna denna kvinna och aldrig behöfva
skiljas från henne, att ha henne till vän, till
syster, till mor. Om så kunde ske ville lifvet
få en mening — en annan mening än nuets,
som blott upprepade: för sent.
Han stammade:
— Förlåt, fröken, att jag så burdus —
det kommer sig af — af att jag icke är van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
