Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heller icke du Yrsa, den enda jag skulle
vilja och kunna bygga för!
Men han svalde detta utbrott och tyckte
att han därmed invigt sin härdelse- och
själf-pröfningsperiod.
De hade därpå gått in till Tilda. Hon
satt i samma stol som förra gången och lade
en patiens. Hon hörde endast förströdt på
livad Bendel sade, tycktes knappt känna igen
honom. Men blandande de små korten
lal-lade hon:
— Den är mycket svår, den går aldrig
ut, den heter patriarkerna. Patriarkerna —
det är en fin patiens. Jag kan också en
mycket svår som heter Kinnekulies ros.
Och för sig själf fortsatte hon att halft
nynnande omtugga detta ord:
— Patriarkerna — pa — tri — aaaar —
ker — na —
Helge gick, och då han på själfva
förstu-tröskeln kände Yrsas fasta, sista handgrepp,
fick han en stark förnimmelse af att nu tog
han farväl af lifvets enda lycka — kanske af
lifvet själft. Han lade denna känsla i sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
