- Project Runeberg -  Fata Morgana. En Stockholmsnovell /
394

(1911) [MARC] [MARC] Author: Henning Berger
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med — det vore en passande tur, det. Tänk
efter litet. — Nå, hvad finns i Sala?

Helge ville resa sig och gå. Det var ju
intet tvifvel om att denna person menade
något bakom orden, och nu’ var Helge rädd. —
Icke för sig själf, men för Yrsa. Han ville
ej höra mera, men satt som fastspikad. Han
stammade:

— Hvad som finns i Sala? Jag vet
minsann inte att det finns någonting alls i Sala.

— Jaså. Jo — det finns en silfvergrufva.
En liten vacker silfvergrufva.

Bendel såg strimmor för ögonen. Han
tordes ej svara, ty han kände han skulle hacka
tänder.

— En liten silfvergrufva, fortsatte
ren-tiern, det är inte att förakta i vårt karga
Sverige! Och till henne reser jag — jag
gläder mig att få se henne...

Han släppte käppen och gnuggade
händerna.

Helge satt stum. Bara det att denna
karl använde det personliga pronominet i
femininum för grufva — i stället för att säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:55:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fatamorgan/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free