Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit tyst och tomt. För somliga vid fyrtio,
för andra senare, för alla en gång...
Helge strök sig förvirrad med handen
öfver pannan.
Hvarför stod han här?
Han skulle ju ned — nu mindes han,
elevatorn ... Hvarför kom inte korgen?
Två röster trängde upp, de hördes så
tydligt, som om de talat genom ett rör, en
ropare.
Den ena var Lenas. Hennes tunna,
klagande ton skar upp med falsetteko. — Det
var väl hon som stod och höll gallergrindarna
till elevatorn öppna så att icke korgen kunde
höjas. Han ville skrika ned till henne.
Då uppfattade han den andra stämman
och blef stel af skräck. Var det möjligt?
Han lade örat till koppartrådsflätningen.
Jo — de var mannens från soffan på
Djurgården, spökets —
Koncentrerande alla sinnen i högerörat
lyssnade han och kände hjärtat stanna.
Intet tvifvel. Den rösten skulle han ha
känt igen bland många olika, bland hundra, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
