- Project Runeberg -  Lag om fattigvården den 14 juli 1918 med senare ändringar och därtill hörande lagar : fjärde upplagan /
10

(1925) [MARC] Author: Gustaf Alfred Aldén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvården i Sverige. Historisk översikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot arbetsföra kringstrykande tiggare, vilka i Sverige,
såsom i andra land, uppträdde i sådana skaror, att de
blevo en sannskyldig landsplåga. Konungen förbjöd
»husbondelösa personer» att löpa landet runt. Den,
som ej anmälde landsstrykare för prästen eller
konungens befallningsman, skulle böta 40 mark.

Men på hospitalen — den tidens benämning på
sjukhus i allmänhet — kunde icke alla sjuka, vanföra
och övriga hjälplösa få plats. Så utfärdades år 1571
ett kungligt påbud: »emedan fattigt folk voro många
och hospitalen få och svaga, vore det gott och
kristligt, att även några små sjukstugor underhöllos i
socknarna
för 4—6 personer».

Här framträder första gången socknen, kommunen,
i fattigvården. Egentligen var det dock ännu endast
en uppmaning till socknarna att inrätta sjukstugor,
ty därstädes intagna skulle underhållas genom
allmosor, men den enskilda välgörenhetens begränsning
inom den kyrkliga indelningens gränser hade
härigenom kommit till uttryck.[1]

I socknarnas små och usla fattigstugor —
»kärringstugor» var det vanliga namnet, enär de upptogo mest
åldriga kvinnor — kunde man knappast bereda rum
för sjuka och vanföra, som voro oförmögna att gå
och tigga. De andra behövande fingo alltjämt vandra
omkring och begära allmosor. Därför fingo de av
sockenprästen s. k. tiggarpass, som dock endast gällde
inom socknen eller prosteriet. Utsocknes tiggare ville
man ej veta av. Man hade ock nog av sina egna.

Gustav II Adolf, i så mycket före sin tid, hade
nästan samma idéer om fattigvården, som nu blivit


[1] Fattigvårdslagstiftningskommitténs Betänkande 2:2, ur
vilket även en del av övriga historiska uppgifter hämtats.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:55:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fattig25/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free