Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1904]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattigvårdsnämnden medgaf nu, sedan vidare utredning ägt rum, såväl
att Hansson ägde hemortsrätt i Stockholm som att gälda förstnämnda belopp.
Däremot bestred fattigvårdsnämnden krafvet på godtgörelse för
hemsänd-ningskostnaden, då fat ti gvårdssty reisen lämnat utan afseende
fattigvårds-förordningens föreskrift om att hemsändning ej finge ske, förrän
hemortskommunen lämnats tillfälle att själf föranstalta därom.
Ö^verståthållaräit meddelade utslag den 14 februari 1903; och enär
fattigvårdsnämnden godkänt krafvet utom beträffande kostnaderna för
Hanssons hemsändande till Stockholm,
samt fattigvårdsstyreisen, vid det förhållande att styrelsen icke, såvidt
handlingarna utmärkte, förrän 9tyrelsen fogat anstalt om hemsändandet
lämnat fattigvårdsnämnden tillfälle att själf taga befattning därmed, icke
mot stadgandet i 30 § fattigvårdsförordningen ägde undfå godtgörelse för
dessa kostnader,
funne Öfverståthållarärt skäligt sålunda bifalla fattig vårdsstyrelsens
talan, att fattigvårdsnämnden förpliktades att till styrelsen utgifva fordrade
277 kronor 26 öre efter afdrag af 51 kronor 15 Öre eller 226 kronor
11 öre.
Fattigvårdsstyrelsen klagade hos Kammarrätten i hvad styrelsen
emot gått. Fattigvårdsstyrelsen hade två särskilda gånger anmodat
fattigvårdsnämnden att taga hand om Hansson, men nämnden hade vägrat
att göra något, innan hemortsrättsfrågan blifvit utredd. Genom
fattigvårds-styrelsens berörda anmodanden och med hänsyn till lasarettsläkarens
föreläggande borde emellertid föreskriften i 30 § fattigvårdsförordningen
anse9 vara uppfylld.
Fattigvårdsnämnden yrkade i afgifven förklaring under åberopande
af hvad nämnden förut anfört, att Kammarrätten måtte med ogillande
af besvären fastställa öfverklagade utslaget såsom lagligen grundadt.
Kammarrätten (herrar frih. Akerhielm, Erickson, Bodin, von
Wolcker och Kræpelien, referent,) fann i utslag den 12 februari 1904 ej
skäl att göra ändring i öfverståthållarä:ts utslag, såvidt detsamma blifvit
öfverklagadt.
4.
Fråga om verkan pä hemortsrätten däraf att fattigvårdsstyrelse
godtgjort vård, som enskild person utan fattigv&rdsstyrelsens uppdrag
lämnat understödstagare.
Hos K. B. i Västmanlands län sökte Munktorps sockens fat
tig-’årdsstyrelse den 26 februari 1902 åläggande för Odensvi sockens
fattigvårdsstyrelse att ersätta ett understöd af 10 kronor, som Munktorps
sockens fattigvårdsstyrelse den 1 i samma månad tilldelat Karl Albert
Hedqvist, och de ytterligare utgifter, sistnämnda fattigvårdsstyrelse kunde
fe för honom vidkännas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
