Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1904]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett vid ansökningen fogadt, af legitimerad läkare den 16 augusti
1902 utfärdadt läkarbetyg innehöll, att »hustru Anna Hesselgren från
Hagalund lider af blodbrist och allmän svaghet och är oförmögen att
genom eget arbete förvärfva hvad till lifvets nödtorftiga uppehälle fordras
för sig och sina tre minderåriga barn».
Stockholms stads fattigvårdsnämnd afgaf förklaring och bestred krafvet
på den grunden, att annat förhållande ej blifvit styrkt än att mannen
Hesselgren vore frisk och arbetsför samt å orten bosatt.
I afgifna påminnelser upplyste fattigvårdsstyrelsen, att enligt hållet
förhör mannen Hesselgren icke sedan år 1900 varit bosatt i socknen
och att upplysning ej kunnat erhållas om hvarest han uppehölle sig.
Utan att vidare höra fattigvårdsnämnden, gaf ÖfverståthållaräU
resolution den 5 november 1902;
och som, äfven om hustru Hesselgren ägde hemortsrätt i
hufvud-staden, i allt fall icke blifvit styrkt, att den hustru Hesselgren meddelade
fattigvården påkallats af sådana omständigheter, som omförmältes i 1 §
förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871,
funne Öfverståthållarä:t fattigvårdsnämnden icke kunna mot sitt
bestridande förbindas till den äskade ersättnings- och försörj
ningsskyl-digheten.
Fattigvårdsstyrelsen klagade hos Kammarrätten under yrkande om
bifall till sin talan.
Vid besvären funnos bilagda dels ett den 27 november 1902
ut-gifvit läkarbetyg af samma innehåll som det förut företedda och dels
protokoll vid länsmansförhör med hustru Hesselgren, därvid hon
upp-gifvit, att mannen år 1900 afvikit från hemmet.
Fattigvårdsnämnden anhöll, att resolutionen måtte fastställas.
Fattigvårdsnämnden bestrede skyldighet att ersätta understöd, som lämnades
på »uppkonstruerade läkarbetyg», enligt hvilka understöd, som beviljats
utan att behof af obligatorisk fattigvård förefunnnits, erhölle sken af att
vara föranledt af omständigheter, som omförmäldes i 1 §
fattigvårdsför-ordningen.
I utslag den 2 september 1904 yttrade Kammarrätten, att som
ett af fattigvårdsstyrelsen i målet åberopadt, den 16 augusti 1902 af
legitimerad läkare utfärdadt intyg innehölle, att hustru Hesselgren då
lidit af blodbrist och allmän svaghet samt varit oförmögen att genom
arbete förvärfva hvad till lifvets nödtorftiga uppehälle fordrades för henne
och hennes tre minderåriga barn,
samt genom hvad sålunda och i Öfrigt i målet förekommit måste
anses ådagalagdt, att det af fattigvårdsstyrelsen hustru Hesselgren den
23 augusti 1902 beviljade understödet af 10 kronor meddelats på grund
af stadgandena i 1 § ofvanberörda förordning,
alltså och då 09tridigt vore, att hustru Hesselgren vid fattigvårdens
beviljande ägt hemortsrätt i Stockholm,
pröfvade Kammarrätten (herrar von Unge, Juel, referent, Hernmarck
och Lagerbring) lagligt att, med ändring af Öfverståthållaräits
resolution, pä det sätt bifalla den af fattigvårdsstyrelsen i målet förda talan,
att fattigvårdsnämnden förpliktades godtgöra fattigvårdsstyrelsen ej mindre
berörda 10 kronor än äfven med belopp, hvarom parterna i brist af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
