Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1905.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillika meddelades besvärshänvisning i hvad målet afs&ge fattigvård
för Hulda Hansson. Utslaget vann emellertid laga kraft.
Handlingarna återställdes härefter till K. B. i Älfsborgs län, som
infordrade förklaring från Nössemarks sockens fattigvårdsstyrelse. Denna
invände, att barnen, som vore att anse såsom oäkta barn, hade moderns
hemortsrätt, samt att i allt fall Nilsson efter sin afflyttning från
Nössemarks socken år 1896 förvärfvat hemortsrätt i Göteborg eller
annorstädes.
Sedan vid undersökning af vederbörande länsman vunnits
bekräftelse af de upplysningar, Hulda Hansson lämnat angående Nilsson,
meddelade ÄT. B. i Älfaborgs län utslag den 9 juli 1903 och yttrade,
att enär, enligt hvad handlingarna utvisade, Nilsson, hvilken
ostridigt haft sitt hemvist i Nössemarks socken, intill dess han i augusti
1896 uttagit flvttningsbevis till Göteborg, således bort för nämnda år i
samma socken mantalsskrifvas,
samt Nilsson, såvidt utrönas kunnat, sedermera icke vistats inom
annan kommun i riket under sådana förhållanden, att han bort
därstädes mantalsskrifvas,
funne K. B. Nilsson vid tiden för ifrågavarande understöds
meddelande hafva ägt och bibehållit hemortsrätt i Nössemarks socken,
på grund hvaraf och då Nilssons ifrågavarande minderåriga barn
såsom födda efter ågängna tre lysningar vore att anse såsom äkta,
samt Nössemarks sockens fattigvårdsstyrelse icke bestridt, att
fattigvården lämnats enligt 1 § fattigvårdsförordningen,
blefve med stöd af 1, 24 och 29 §§ samma förordning
Nössemarks socken ålagdt att med belopp, hvarom i brist af åsämjande finge
särskildt tvistas, ersätta hvad Dals Eds sockens fattigvårdsstyrelse för
barnens vård och underhåll under åtta dagar kunde hafva utgifvit af
fordrade 12 kronor.
hvaremot K. B., då Nössemarks socken icke ägde skyldighet att
gälda kostnaden för barnens resa till Göteborg, lämnade ansökningen,
i hvad den afsåge härför fordrad ersättning, utan bifall.
Häröfver klagade Nössemarks sockens fattigvårdsstyrelse hos
Kammarrätten och yrkade befrielse från ådömda ersättningsskyldigheten, under
vidhållande af invändningarna, att barnen icke vore att anse såsom
Nilssons äkta barn, och att Nilsson förlorat sin hemortsrätt i
Nössemarks socken.
Förklaringar afgåfvos af fattigvårdsstyrelserna i Dals Eds socken
och Göteborg, hvilka yrkade ogillande af besvären.
Målet afgjordes i Kammarrätten den 2 mars 1905, därvid
Kammarrätten (herrar von Unge, Erickson, Bodin och Lybeek, referent)
fann skäl ej hafva förekommit, som kunde föranleda ändring i
Öfver-klagade utslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
