Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1905.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likväl och som Hålanda sockens fattigv&rdsstyrelse icke emot
vederpartens bestridande visat, att Lovisa Eriksdotter på grund af någon af
de i 1 § fattigvårdsförordningen omförmälda omständigheterna varit
ur-ståndsatt att genom eget arbete försörja sig,
alltså och då ersättning fattigvårdssamhällen emellan för understöd,
som lämnats behöfvande, tillhörande annat fattigvårdssamhälle, icke ägde
nim i annat fall än då fattigvården lämnats enligt ofvannämnda lagrum,
funne K. B. Hålanda sockens fattigvårdsstyrelses i målet förda talan
icke kunna bifallas.
Häröfver klagade Hålanda sockens fattigvårdsstyrelse hos
Kammarrätten. Vid besvären fogades intyg af läkare därom att Lovisa
Eriksdotter lede af obotlig sinnessjukdom, äfvensom prästbetyg om att hon
vore ur stånd att taga vård om sig själf. Vidare anförde
fattigvårds-styrelsen, att lägenheten Mareberg, på hvilken Lovisa Eriksdotter bott
åtminstone sedan år 1876, visserligen vore belägen inom Hålanda
sockens gränser men tillhörde det i Sankt Peders socken belägna
hemmanet Backa, i hvars skattetal den vore inbegripen. Vid sådant
förhållande hade iAwisa Eriksdotter bort mantalsskrifvas i Sankt Peders socken
för år 1877 och därefter följande år. Fattigvårdsstyrelsen yrkade
fördenskull bifall till sin i målet förda talan.
Sankt Peders sockens fattigvårdsstyrelse yrkade ogillande af
besvären. Lovisa Eriksdotter bodde visserligen å en skogslott på den
inom Hålanda socken liggande förra kronoallmänningen Risveden, hvilken
skogslott vid allmänningens delning år 1843 tillagts hemmanet Backa i
Sankt Peders socken, men detta förhållande kunde icke föranleda till
att hon bort mantalsskrifvas i Sankt Peders socken, då hon bodde inom
Hålanda sockengräns. Lägenheten Mareberg vore belägen icke mindre
än två mil från det hemman i Sant Peders socken, som hade
äganderätt till lägenheten.
Kammarrätten (herrar Ostberg, Juel, Palmgren, referent, och
Wåhlin) utlät sig i utslag den 20 oktober 1905:
Som genom den härstädes färebragta utredningen blifvit styrkt, att
Lovisa Eriksdotter vid den tid,’ då förevarande fattigvård beviljades,
varit på grund af sådana omständigheter, som omförmälas i det af
K. B. åberopade lagrummet, oförmögen att försörja sig,
alltså och då det får anses ådagalagd t, att hon bort mantalsskrifvas
i Sankt Peders socken för år 1877 och därefter följande år,
samt hon således där ägt hemortsrätt vid ifrågavarande tid,
finner Kammarrätten, med ändring af K. B:s resolution, skäligt
förplikta Sankt Peders sockens fattigvårdsstyrelse att med belopp, därom
parterna i brist af åsämjande äga särskildt tvista, ersätta Hålanda
sockens fattigvårdsstyrelses kostnader för Lovisa Eriksdotter från och med
fcn 25 januari 1904, till dess hennes behof af understöd upphört eller
upphör eller hennes försörjning omedelbart öfvertages af Sankt Peders
sockens fattigvårdsstyrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
