Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1909]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, i maj månad 1908 blivit sinnesförvirrad och intagits å
ovannämnda sjukhus. Efter utskrivandet från sjukhuset den 13 juni samma
år hade hon ej återvänt till tjänsten utan, enligt vad Böös försport,
åtagit sig annan plats och således avvikit från tjästen. Den henne
för tjänstetiden tillkommande lönen hade hon uppburit i förskott. På
grund härav bestred Böös kravet.
Av förekommen anledning hördes i målet jämväl Malmö stads
fat-tigvårdsstyrelse, som därvid bestred ersättningsskyldighet för Ida Maria
Elisabet Hanssons vård, enär hon vid tiden för vårdens meddelande ej
haft hemortsrätt i Malmö.
K. B. yttrade i utslag den 25 februari 1909:
I målet vore ostridigt, att Ida Maria Elisabet Hansson, då hon den
14 maj 1908 intogs å Malmö allmänna sjukhus, innehade lagstadd tjänst
hos handlanden Budolf Böös.
Vid sådant förhållande och då, såvitt i målet vore utrett,
tjänsteavtalet icke upphört, förrän Ida Maria Elisabet Hansson blivit från
sjukhuset utskriven, vore Böös enligt 3 § fattigvårdsförordningen, jämförd
med 6 § av legostadgan, pliktig bekosta Ida Maria Elisabet Hanssons
vård å sjukhuset.
På grund härav ålades Böös att till Lindblad genast utgiva fordrade
45 kronor.
Böös anförde besvär hos Kammarrätten och yrkade, under åberopande
av vad han anfört hos K. B., att varda befriad från den honom i målet
ålagda betalningsskyldigheten.
I avgiven förklaring hemställde Lindblad, att besvären måtte
lämnas utan avseende.
Målet avgjordes av Kammarrätten den 20 december 1909, därvid
Kammarrätten (herrar frih. Åkerhielm, Bodin, Hernmarch, Lagerbring,
Lybeclc, Wdhlin och Smerling) med avseende å innehållet i 4 §
fattigvårdsförordningen fann skäligt fastställa det slut, vartill K. B.
kommit i målet
Föredraganden kammarrättsrådet Östberg, med vilken kammarrättsrådet
Erick-son instämde, var skiljaktig och yttrade:
Enär stadgandena i 4 § fattigvårdsförordningen, jämförda med föreskrifterna i
legostadgan den 23 november 1833, icke föranleda därtill att klaganden bör anses
pliktig att, efter det Ida Maria Elisabet Hansson måst den 14 maj 1908 för
sinnessjukdom intagas & Malmö allmänna sjukhus, därifrån hon utskrivits den
13 juni 1908 och sedermera icke återvänt till sin vid intagandetå sjukhuset
innehavda tjänst hos klaganden, för vilken tjänst hon ostridigt uppburit den henne
tillkommande avlöning, bekosta hennes vård å sjukhuset,
förty och då vid sådant förhållande bör prövas, huruvida det
fattigvårdssam-hälle, där Ida Maria Elisabet Hansson vid sin intagning å sjukhuset ägt
hemortsrätt, är skyldigt att ersätta kostnaden för hennes ifrågavarande sjukvård,
finner jag skäligt att, med undanröjande av K. B:s överklagade utslag, befria
klaganden från den honom i målet ålagda ersättningsskyldigheten samt visa målet
åter till K. B. för vidare laglikmätig åtgärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
