Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1912]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronor 60 öre, än även de utgifter, fattigvårdsstyrelsen finge för
barnets vistelse vid nämnda inrättning ytterligare vidkännas.
Hustru Kangas Jokelainen bestred kravet. Hennes ekonomiska
ställning vore ej sådan, att bon kunde bekosta sonens vistelse å
åkerbrukskolonien Hall.
Även från arbetaren Jokelainen infordrades förklaring, men ban lät
sig icke avböra.
I avgivna påminnelser anförde fattigvårdsstyrelsen, att bustru
Jokelainen vore ägare av en fastighet i Haparanda med taxeringsvärde
av 2,500 kronor. Å inteckningar i fastigheten, vilken bon förvärvat
före äktenskapet med Jokelainen, hade lånats 600 kronor. Av 1911 års
taxeringsnämnd för Haparanda hade bustru Jokelainen taxerats till
bevillning för 1,000 kronors inkomst av rörelse, yrke eller eljest samt till
inkomst- och förmögenhetsskatt för 1,100 kronors inkomst.
Till bestyrkande av sina uppgifters riktighet bifogade
fattigvårdsstyrelsen gravationsbevis å bustru Jokelainens fastighet ävensom några
intyg.
K. B. gav utslag den 30 juni 1911;
och som jämlikt föreskrift i 23 § av lagen den 13 juni 1902 angående
uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn det
fattigvårdssambälle, inom vilket barn vistades, då dess skiljande från
hemmet beslöts, skall till täckande av de kostnader barnavårdsnämnden
fått vidkännas för barns uppfostran i enlighet med bestämmelserna i
nämnda lag i enskilt hem eller barnhem, dit barnet av nämnden
överlämnats, lämna bidrag med ett belopp av 100 kronor för år räknat eller
det lägre belopp, som kunde vara tillräckligt för hela den årliga
kostnadens ersättande,
samt fattigvårdsstyrelsen ej vore skyldig att betala högre ersättning
för ifrågavarande barns underhåll,
prövade K. B., som av den i målet förebragta utredningen funne
styrkt, att hustru Kangas Jokelainen, vilken jämlikt bestämmelserna i
3 § fattigvårdsförordningen vore skyldig att efter förmåga draga
försorg om sin son Birger, icke saknade förmåga därtill, med stöd jämväl
av 24 § i förstnämnda lag skäligt på det sätt bifalla fattigvårdsstyrelsens
i målet förda talan att hustru Kangas Jokelainen ålades ej mindre att
ersätta fattigvårdsstyrelsen dess kostnader för ifrågavarande barns
underhåll å åkerbrukskolonien Hall under tiden från och med den 16
november 1908 till och med den 31 december 1910 enligt ovan
angivna grund med 212 kronor 50 öre ävensom för barnets transport
till Hall med 70 kr. 85 öre, än även att med ett belopp av 100 kr.
om året eller det mindre belopp barnavårdsnämnden i Haparanda
nödgades i berörda hänseende utgiva, gottgöra fattigvårdsstyrelsen desa
ytterligare kostnader för barnets underhåll och vård å nämnda
inrättning, dock ej för längre tid än till dess barnet uppnått 18 års ålder.
Hustru Jokelainen klagade hos Kammarrätten och yrkade att varda
befriad från den henne ådömda ersättningsskyldigheten.
Fattigvårdsstyrelsen hemställde, att det överklagade utslaget måtte
fastställas.
Målet föredrogs i Kammarrätten den 4 juni 1912, därvid Kammarrät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
