Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7.
Fråga om fattigvårdsstyrelse ägde rätt till ersättning ar statsmedel för
kostnader för ett hittebarn, rars hemortsrätt ej kunnat utrönas, då talan
ej förut förts mot annat fattigiårdssamhälle eller enskild person.
Hos K. B. i Skaraborgs län sökte Yllestads sockens fattigvårdsstyrelse
den 28 februari 1919, att som fattigvårdsstyrelsen för vård och underhåll
åt ett spätt barn, som den 12 september 1918 ’hittats inom socknen, under
tiden från och med den 12 september till och med den 31 december 1918
fått vidkännas kostnader till sammanlagt belopp av 110 kronor,
fattig-vårdsstyrelsen måtte härför erhålla gottgörelse av staten.
Yid ansökningen funnos fogade dels avskrift av protokoll över den
13 september 1918 hållet förhör enligt 52 § fattigvårdslagen och dels
avskrift av protokoll, hållet vid polisundersökning. Av dessa handlingar
framgick bland annat, att hemmansägaren Sven Andersson vid
hemkomsten på kvällen den 12 september 1918 å trappan till bostaden funnit ett
bylte, i vilket ett barn befunnit sig; att han därvid tyckt sig se ett
fruntimmer springande avlägsna sig; att polisundersökning i saken hållits den
14 september 1918; samt att full klarhet då ej vunnits om vem som
utlagt barnet eller vore dess moder, ehuru misstankar funnos mot viss icke
namngiven kvinna.
I ett ansökningen likaledes bilagt, den 20 februari 1919 dagtecknat
intyg vitsordade vederbörande landsfiskal, att oaktat vittomfattande
noggranna efterforskningar den kvinna, mot vilken misstankarna riktat sig
— här i intyget namngiven — och som med hög grad av sannolikhet
vore moder till det utlagda barnet, ännu icke kunnat uppspåras.
K. B. meddelade resolution den 30 april 1919;
och enär fattigvårdsstyrelsen icke, såvitt visats, vidtagit åtgärder för
utbekommande av ersättning av annat fattigvårdssamhälle eller enskild
person,
funne K. B. icke skäl bifalla ansökningen.
Yllestads sockens fattigvårdsstyrelse anförde besvär hos Kammarrätten,
därvid fattigvårdsstyrelsen fullföljde sin förut i målet förda talan.
Åtgärder hade omedelbart vidtagits för att utröna barnets hemortsrätt, ty
dels hade fattigvårdsstyrelsens ordförande den 13 september 1918 hållit
förhör för att söka få reda på vem som utlagt barnet och dels hade han
omedelbart anmält saken för landsfiskalen, som den 14 september hållit
polisförhör, men allt utan resultat. Visserligen misstänktes en kvinna
från Solberga socken vara moder till barnet och hava utlagt detsamma,
men trots landsfiskalens ivriga efterforskningar hade hon icke kunnat
anträffas. Fattigvårdsstyrelsen ansåge sig icke kunna söka utfå ersättning
av den kommun, där hon möjligen kunde hava hemortsrätt, ty då beskyllde
ju fattigvårdsstyrelsen henne för att hava utlagt sitt barn. Men att vara
misstänkt vore icke detsamma som att vara skyldig, varför hon, om hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
