Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr&n beslutet var e. o. assessorn frih. Fleetxcood, med vilken
kammarrättsrådet Norrman förenade sig, skiljaktig samt yttrade:
Sam enligt min mening fnttigvårdss tyr eken jämlikt § 12 kungl. förordningen
angående mantalsskrivning den 6 augusti 1894, jämförd med 10 § lagen om
fattigvården den 14 juni 1918, får anses vara behörig att föra talan angående
Karlssons ifrågavarande mantalsskrivning,
fdnner jag skäligt att, med undanröjande av Överklagade resolutionen, visa
målet åter till K. B., som har att detsamma till prövning upptaga och därmed
vidare lagligen förfara.
21.
D& ansökning om ersättning för fattigvård ar K. B. ogillats, enär bevis
att anmaning skett ej bifogats, har Kammarrätten, sedan det utretts, att
anmantng skett, återförvisat målet för nj behandling.
Hos vederbörande myndighet sökte Hajoms sockens
fattigvårdssty-rel8e den 4 juli 1919, att, som fattigvårdsstyrelsen för arbetaren Ernst
Valdemar Andreassons hustru Jenny Emilia Andreassons vård och
underhåll under tiden den 6 maj—5 juni 1919 utgivit 168 kronor 15 öre, det
måtte varda ålagt fattigvårdsstyrelsen i Göteborgs stad eller i annat
fat-tigvårdssaanhälle, som kunde befinnas skyldigt därtill, att ersätta Hajoxns
sockens fattigvårdsstyrelse nämnda belopp ävensom vad
fattigvårdsstyrelsen kunde komma att för hustru Andreasson ytterligare utgiva, till dess
behovet av fattigvård upphörde eller försörjningen av vederbörande
overtoges.
Sedan Göteborgs fattigvårdsstyrelse i avgiven förklaring bestritt
kravet, har A. B. i Göteborgs och Bohus län genom resolution den 10 juli
1919, enär Hajoms sockens fattigvårdsstyrelse icke, såvitt visats, hos
fattigvårdsstyrelsen i Göteborg gjort sådan anmaning, som omformäldes
i 53 § lagen om fattigvården den 14 juni 1918,
funnit ansökningen i dess då befintliga skick icke kunna till prövning
upptagas.
I besvär hos Kammarrätten har Hajoms sockens fattigvårdsstyrelse,
med förmälan att fattigvårdsstyrelsen till Göteborgs fattigvårdsstyrelse
avlåtit anmaning, fullföljt sin ovan omförmälda talan.
Sedan Göteborgs fattigvårdsstyrelse avgivit förklaring över besvären,
gav Kammarrätten utslag den 29 mars 1921, därvid Kammarrätten (hrr
Waldenström, Wahlund, Wahlberg ooh Gahn, föredragande) utlät sig:
Som utrett är, att Göteborgs stads fattigvårdsstyrelse av Hajoms
sockens fattigvårdsstyrelse mottagit anmaning att ersätta ifrågavarande
fattigvård,
samt vid sådant förhållande K. B. bör ingå i prövning av ansökningen,
men så ej skett,
finner Kammarrätten skäligt att, med undanröjande av K. B:s
resolution, visa målet åter till K. B. för ny handläggning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
