Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av landstinget valda ledamöter samt två suppleanter. I anledning hurav
vidhölle fattigvårdskommittén sitt förut gjorda bestridande.
Fattigvårdsstyreisen åberopade, att landstingets sjukvårdsutskotts
första avdelning år 1920 om upptagningsanstalten lämnat följande
utlåtande: »Enligt vad som framgår utav de av styrelsen för anstalten till
landstinget överlämnade statistiska uppgifterna för anstaltens verksamhet
under år 1919 synes anstalten hava förlorat sin karaktär av
upptagningsanstalt och torde mer kunna betraktas som en verklig sjukstuga. Då
anstalten är avsedd att vara sådan anstalt, där den första vården vid
sjukdomsfall kan erhållas intilldess lasarettsvård kan beredas, har
utskottet för landstinget velat framhålla här ovan relaterade
förhållanden.»
K. B. meddelade utslag den 17 mars 1921;
och enär det genom den verkställda utredningen icke kunde anses
ådagalagt, att Göteborgs och Bohus läns landstings upptagningsanstalt
i Lysekil vore att jämställa med i 42 § lagen om fattigvården
omnämnda anstalter eller att eljest Göteborgs och Bohus läns landsting vore
skyldigt att återgälda kostnaden för nu ifrågakomna vård,
funne K. B. ansökningen icke kunna bifallas.
I besvär hos Kammarrätten har Brastads sockens fattigvårdsstyrelse
fullföljt sin omförmälda talan.
Landstingets förvaltningsutskott, som övertagit fattigvårdskommitténs
verksamhet, hemställde, att besvären måtte lämnas utan avseende.
Besvären föredrogos i Kammarrätten den 27 april 1922, därvid
Kammarrätten (hrr Lagerbring, föredragande, Waldenström, Wahlund och
Bratt) ej fann skäl att göra ändring i K. B:s utslag.
11.
Tvist om formen för fattigvård.
(Jämför ref. nr 27.)
Hemmadottern Ingrid Andersson yrkade i en till K. B. i
Västmanlands län ingiven ansökning, att som det understöd av 35 kronor i
månaden, vilket hon för sig och sitt barn Ragnhild Ingeborg åtnjöte av
Kung Karls sockens fattigvårdsstyrelse på grund av rådande dyrtid
befunnits otillräckligt, fattigvårdsstyrelsen måtte förpliktas att till henne
från och med den 1 juni 1920 utgiva ett månatligt understöd av 50
kronor, därav 20 kronor skulle utgöra understöd åt Ingrid Andersson och
30 kronor understöd åt dottern.
I avgiven förklaring framhöll fattigvårdsstyrelsen, att densamma vore
villig meddela Ingrid Andersson och hennes dotter anstaltsvård men icke
förhöjt fattigunderstöd i hemmet samt att fattigvårdsstyrelsen ansåge
sig berättigad jämlikt 10 § fattigvårdslagen att bestämma formen för
fattigvården. Tillika uppgav fattigvårdsstyrelsen, att Ingrid Anders-
2—252259. Fattigvårdsm&l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
