Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid polisundersökning i Jönköping upplystes, att Ingrid Maria Naima
Andersson vistats i Jönköping under tiden den 1 december 1915—den
1 maj 1918.
K. B. i Jönköpings län meddelade utslag den 13 december 1921;
och enär Ingrid Maria Naima Andersson vistats i Jönköping från den
1 december 1915 till den 1 maj 1918 under sådana omständigheter, att
hon bort bliva där mantalsskriven, vid vilket förhållande och då hon
under nämnda år icke åtnjutit fattigvård hon haft hemortsrätt i
Jönköping år 1918,
alltså och då i målet icke vore visat, att hon senare på grund av
mantalsskrivning förvärvat annan hemortsrätt,
prövade K. B., som funne i målet vara ostridigt, att den lämnade
fattigvården utgått enligt 1 § i lagen om fattigvården, lagligt förplikta
fattigvårdsstyrelsen i Jönköping att till Falkenbergs
fattigvårdssty-relse utgiva ersättning för den lämnade fattigvården med yrkade 260
kronor jämte det belopp, Falkenbergs fattigvårdsstyrelse härutöver
eventuellt enligt förenämnda lagrum utgivit för ifrågavarande
understöds-tagare, intill dess behovet av fattigvård upphört.
I- besvär hos Kammarrätten har Jönköpings fattigvårdsstyrelse yrkat
befrielse från ersättningsskyldighet i målet. Det hade dåmera kommit till
fattigvårdsstyrelsens kännedom, att Ingrid Maria Naima Andersson
ådragit sig den skada, för vilken hon vårdats å lasarettet, genom olycksfall
i arbete. På grund härav hade hon tydligen varit berättigad till viss
ersättning av RiksfÖrsäkringsanstalten. Fattigvårdsstyrelsen åberopade
ett meddelande från RiksfÖrsäkringsanstalten, enligt vilket Ingrid Maria
Naima Andersson, som skadats genom olycksfall i arbete den 17
november 1919, tillerkänts sjukersättning från anstalten till och med 1922
års utgång. Under de tider den skadade vårdats på lasarett i
Falkenberg och Jönköping hade RiksfÖrsäkringsanstalten till täckande av
kostnaderna för vården innehållit halva ersättningen.
Falkenbergs fattigvårdsstyrelse hemställde om ogillande av besvären.
De av RiksfÖrsäkringsanstalten anförda omständigheterna hade varit
för fattigvårdsstyrelsen okända, och det torde enligt fattigvårdslagen
vara ett hemortskommunens åliggande att med RiksfÖrsäkringsanstalten
ordna det ekonomiska förhållandet.
Av från RiksfÖrsäkringsanstalten införskaffade handlingar
inhämtades att dels RiksfÖrsäkringsanstalten i skrivelse av den 24 mars 1922
meddelat Ingrid Maria Naima Andersson, att då efter den 1 maj 1920
kvarvarande besvär ej av anstalten ansetts vara att hänföra till det henne
övergångna olycksfallet, sjukpenning för tid efter nämnda dag ej kunde
tillerkännas henne, dels ock anstalten genom beslut den 4 november
1922, med ändring av sitt beslut den 24 mars 1922, tillerkänt henne
sjukpenning med visst belopp jämväl för tiden från och med den 2 maj
1920 till och med utgången av år 1922.
Målet avgjordes av Kammarrätten den 8 maj 1923, därvid
Kammarrätten (hrr Afzelius, Ekenberg och Andersson, föredragande) yttrade:
Enär utrett blivit, att Ingrid Maria Naima Andersson varit för år
1919 mantalsskriven i staden Jönköping utan att, såvitt visats, samma
år hava åtnjutit fattigvård,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
