Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppfostringsbidrag för barnet med 200 kronor ävensom att framdeles
månatligen i förskott erlägga ett belopp av 25 kronor, varjämte yrkats
ersättning med 41 kronor 65 öre för fattigvårdsstyrelsens kostnader i
anledning av den vid Luggude häradsrätt mot Warnkvist väckta talan.
I avgivna påminnelser har fattigvårdsstyrelsen vidare yrkat
ersättning av Warnkvist med dels 1 krona 50 öre, som fattigvårdsstyrelsen
nödgats utgiva i kommissionärsarvode för erhållande av bevis om att
häradsrättens ovannämnda utslag vunnit laga kraft, och dels tillhopa 35
kronor, utgörande fattigvårdsstyrelsens kostnader å nu förevarande mål.
Hörd i målet, medgav Warnkvist, som var bosatt i Ny sunds socken av
Värmlands län, betalningsskyldighet med 10 kronor i månaden från den
1 februari 1919 tills barnet fyllt femton år, men bestred kravet i
övrigt.
K. B. i Värmlands län anmodade vederbörande landsfiskal att
verkställa utredning angående Warnkvists ekonomiska förhållanden, därvid
särskilt borde angivas, huruvida Warnkvist genom återbetalande av den
redan lämnade fattigvården eller någon del därav kunde antagas komma
att sakna nödiga medel till underhåll av sig och de sina.
I anledning därav meddelade landsfiskalen följande: Warnkvist hade
under år 1920 från Strömsnäs järnverksaktiebolag åtnjutit en inkomst
av 2,600 kronor. Han ägde annan fastighet, taxerad till 3,500 kronor,
och hade en skuld på denna av 2,700 kronor. Warnkvist hade hustru
och tre minderåriga barn i åldern 1—8 år att försörja, och det syntes
landsfiskalen, som om Warnkvists erbjudande att betala
underhållskostnad med 10 kronor i månaden från och med den 1 februari 1919 skulle
för hans ekonomiska förhållanden vara tillräckligt.
Norra Vrams sockens fattigvårdsstyrelse genmälte härtill endast, att
det fordrade beloppet av 25 kronor för månad motsvarade
fattigvårdsstyrelsens verkliga utgifter och vore fullt skäligt.
K. B. i Värmlands län utlät sig genom utslag den 31 december 1921
sålunda:
Enär Warnkvist genom att betala mer än 10 kronor i månaden kunde
antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de
sina,
alltså prövade K. B. jämlikt 63 och 65 §§ i lagen om fattigvården
skäligt förplikta Warnkvist att gottgöra Norra Vrams sockens
fattig-vårdsstyrelse8 kostnader för fattigvård åt Warnkvists minderårige son
Sannfrid Emanuel med 10 kronor i månaden från och med den 1
februari 1919 intill dess fattigvården upphört eller upphörde eller
för-sörjningsskyldigheten av Warnkvist omedelbart övertagits eller
overtoges.
Vidkommande Norra Vrams sockens fattigvårdsstyrelses yrkande på
ersättning för påminnelsers avgivande, rättegångskostnader och
laga-kraftbevi8, så enär dessa yrkanden icke vore av beskaffenhet att komma
under prövning i den för fattigvårdsmål stadgade ordning, funne K. B.
desamma icke kunna till någon vidare åtgärd föranleda.
I besvär hos Kammarrätten har Norra Vrams sockens
fattigvårdsstyrelse fullföljt sin hos K. B. i målet förda talan, i vad densamma
icke vunnit bifall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
