Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut t fattigvårdsstyrelsen från och med ingången av år 1922 övertagit
ansvaret för hans vård därstädes.
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott, som hördes Över
ansökningen, medgav, att Pihlström ägde hemortsrätt i övergrans socken, att
kostnaden i fråga vore att anse såsom fattigvård enligt 1 §
fattigvårdslagen samt att ersättning därför ej kunnat uttagas av den vårdade eller
för honom försörjningspliktiga personer. Likväl bestreds kravet, enär
Pihlström oavbrutet, intill dess kommunen övertog betalningsansvaret
för kostnaderna för hans hospitalsvård, vistats utom kommunen under
mer än tre år utan att därunder hava åtnjutit fattigvård samt på den
grund ersättning bort sökas och erhållas av staten.
K. B. gav resolution den 0 november 1923;
och enär, enligt vad i målet blivit utrett, Pihlström allt sedan den 5
juni 1914 oavbrutet vistats å Uppsala hospital i Bondkyrko socken, utan
att hava, intill dess hospitalsvården från och med den 1 januari 1922
bekostats av övergrans fattigvårdssamhälle, åtnjutit fattigvård,
ty och som på grund därav övergrans fattigvårdssamhälle, där
Pihlström ostridigt ägde hemortsrätt, då samhället övertog vården om honom,
jämlikt 60 § 2 mom. fattigvårdslagen ägt att av staten erhålla
gottgÖ-relse för ifrågavarande, Pihlström under år 1922 meddelade vård, där
densamma utgått enligt 1 § fattigvårdslagen,
funne K. B. ansökningen icke, mot stadgandet i 40 § samma lag, kunna
bifallas.
I besvär hos Kammarrätten har fattigvårdsstyrelsen fullföljt sin i
målet förda talan. Visserligen hade Pihlström vistats utom kommunen
över tre år, men då han varit intagen på hospital och således ej själv
torde kunna anses hava bestämt sin vistelseort, och då han trots sin
långvariga vistelse i annan kommun ej torde hava vistats därstädes under
sådana omständigheter, att han kunnat där mantalsskrivas och vinna
hemortsrätt, hade Pihlström ej förlorat sambandet med
hemortskommunen, vilket emellertid utgjorde grunden för ersättning av staten.
Under hela den tid han varit frånvarande hade vidare hans affärer
skötts av hans i övergrans socken bosatte förmyndare.
Landstingets förvaltningsutskott hemställde om ogillande av besvären.
Målet avgjordes av Kammarrätten den 20 mars 1924, därvid
Kammarrätten (hrr Waldenstrim, föredragande, Norrman och Ljungberg) ej
fann skäl att göra ändring i K. B:s resolution.1
1 Fattigvårdelagstiftningskommittén yttrar vid behandling av frågan om
gott-görelse av staten bl. a. följande: »Bestämmelsen om att frånvaron skall vara
oavbruten är ej avsedd att innebära, att ett rent tillfälligt besök i samhället
avbryter femårsperioden ( i lagen: treårsperioden). Gällande fattigvårdsförordnings
likalyd ande bestämmelse har ej heller tolkats så strängt, och detta
överensstämmer med den betydelse, som man i allmänhet i fattigvårdshänseende lägger i en
oavbruten vistelse; genom ett tillfälligt besök återknytes ej samhörigheten med
kommunen. Frånvaro från hemortssamhället föreligger enligt kommitténs
uppfattning, även om frånvaron ej är frivillig, t. ex. om personen intagits i
fängelse.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
