Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på grund varav och enär Schatz varit år 1921 mantalsskriven i Sala
stad utan att hava under samma tid åtnjutit fattigvård,
samt Schatz vid sådant förhållande, jämlikt stadgandet i 45 §
fattigvårdslagen, ägt hemortsrätt i Sala stad vid tiden för fattigvårdsbehovets
uppkomst den 28 augusti 1922, %
K. B. prövade skäligt ogilla fattigvårdsstyrelsens i Sala stad i målet
förda talan.
I besvär hos Kammarrätten har Sala stads fattigvårdsstyrelse yrkat
bifall till sin i målet förda talan. Schatz var kyrko- och mantalsskriven
i Sala socken såväl då han fyllde 60 år som då han blev upptagen till
svensk medborgare. Helt visst hade Schatz för att kunna bliva svensk
medborgare av vederbörande i Sala socken erhållit intyg därom, att han
haft utväg att försörja sig. Vore den i K. B:s resolution uttalade
meningen riktig, skulle alltså en utländsk medborgare, som vid huru hög
ålder som helst lyckats förvärva svensk medborgarrätt, omedelbart
därefter kunna flytta från en kommun till en annan för att i denna senare
vinna hemortsrätt.
Sala sockens fattigvårdsstyrelse vidhöll sitt bestridande av kravet.
Målet avgjordes av Kammarrätten den 19 maj 1924, därvid
Kammarrätten (hrr Waldenström, Norrman och Bæhrendtz) yttrade:
Som Schatz, vilken är född den 15 april 1857, först genom Kungl.
Maj :ts resolution den 10 oktober 1919 eller således vid 62 års ålder blivit
upptagen till svensk medborgare,
alltså och då Schatz, som icke före det han blivit svensk medborgare
kunnat förvärva hemortsrätt i kommun här i landet, med hänsyn till
stadgandet i 46 § lagen om fattigvården icke heller därefter kunnat
vinna dylik hemortsrätt,
finner Kammarrätten ej skäl göra ändring i det slut, vartill K. B. i
överklagade resolutionen kommit;
Sala stads fattigvårdsstyrelse dock obetaget att jämlikt 60 § 1 mom.
omförmälda lag av staten söka sitt åter efter befogenhet.
Till kostnad för i 41 § fattigvårdslagen omförmäld vård åt vanför har
räknats jämväl utgift för bandage och ortopediska skodon.
Minderåriga Gunhild Charlotta Karlsson, som på grund av
barnförlamning blivit vanför, hade i anledning härav vårdats i
VanfÖreanstalten i Göteborg under tiden från och med den 3 januari till och med den
20 mars 1920. Avgiften för denna vård, 77 kronor, ävensom en tredjedel
av kostnad för bandage och ortopediska skodon, som Gunhild Charlotta
Karlsson erhållit å anstalten, eller 39 kronor 33 öre hade betalats av
Borås stads fattigvårdsstyrelse.
Hos K. B. t Älvsborgs län sökte fattigvårdsstyrelsen, att det måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
