Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67.
Fråga om tillämpning av 41 § fattigvårdslagen.
Hos K. B. i Hallands län har Yapnö sockens fattigvårdsstyrelse
yrkat, att, enär Adelina och Helena Ström, vilka vore vanföra och
sinnes-slöa, samt Anders Kilian Svensson, som vore sinnesslö och dövstum,
vårdats under tiden från och med den 1 maj 1922 till och med den 31
december samma år i en å Vapnö åldersdomshem särskilt anordnad
sjukavdelning, som stode under tillsyn av förste provinsialläkaren B.
Aure-lius, det måtte varda ålagt Hallands läns landsting att jämlikt
bestämmelserna i 40 § eller 41 § lagen om fattigvården utgiva 480 kronor,
motsvarande hälften av kostnaderna för deras vård och underhåll å
anstalten.
Vid ansökningen fanns fogad en skrivelse från nämnde förste
provinsialläkare, däri han förklarade, att han efter inspektion den 15 april 1922
av de lokaler, som i Yapnö sockens försörjningshem vore ämnade att
upplåtas till sjuksalar, finge meddela, att han ansåge dessa lokaler fylla
de anspråk, som en sjukvårdsinrättning krävde, ävensom att
sjukvårdsinrättningen stode under förste provinsialläkarens tillsyn samt att den
vård, som där bereddes fattiga sjuka, kunde anses vara tillfredsställande.
Yidare intygades, att lokalerna inspekterats under hösten 1922 och
befunnits utan anmärkning.
Landstinget bestred kravet under anförande av följande. Det enda
lagrum, som i detta fall torde kunna tillämpas, syntes vara 41 § 2 mom.
andra stycket i fattigvårdslagen. För att landstinget skulle vara ersät
t-ningsskyldigt enligt sistnämnda lagrum erfordrades, att vederbörande
vårdats för annan kronisk eller obotlig sjukdom än tuberkulos eller
vanförhet. Med kronisk sjukdom torde avses kroppslig sjukdom. Då
emellertid sinnesslöhet och dövstumhet icke kunde hänföras till kroppsliga
sjukdomar samt landstinget, jämlikt 41 § 1 mom. fattigvårdslagen, vore
skyldigt ersätta kostnad för vård av vanföra allenast då de vårdats å
aji-stalt, som åtnjöte statsbidrag, bestrede landstinget ersättningsskyldighet
i målet.
K. B. gav resolution den 14 september 1923;
och enär Yapnö ålderdomshems sjukavdelning icke vore en sådan
anstalt, varom förmäldes i 40 § lagen om fattigvården,
samt landstinget förty icke vore skyldigt att lämna gottgörelse för
i frågakomna vård,
funne K. B. Yapnö sockens fattigvårdsstyrelses i målet förda talan
icke kunna bifallas.
I besvär hos Kammarrätten har fattigvårdsstyrelsen under
framhållande, bland annat, att 41 § 2 mom. andra stycket fattigvårdslagen vore
i förevarande fall tillämpligt, fullföljt sin förut i målet förda talan.
Landstinget har hemställt om avslag å besvären.
Målet avgjordes i Kammarrätten den 16 oktober 1924, därvid
Kammarrätten (hrr Wählin, Ekenberg, föredragande, och Bratt) yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
