Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38.
Utslag den 20 december 1922.1 Närvarande: hrr östergren (diss.),
Lagerbring, Lybeck, Wåhlin (diss.), Cygnæus, Waldenström, Hallberg
(diss.), Norrman, föredragande, Erici, Afzelius, Ekenberg, Wahlund,
Asplund, Ljungberg (diss.) och von Sydow.
I en den 24 mars 1919 till länsstyrelsen i Kronobergs län inkommen
ansökan yrkade Markaryds köpings fattigvårdsstyrelse att, som
fattigr-vårdsstyrelsen, sedan förre hemmansägaren Jonas Nilsson den 10 april
1918 genom fatt i g vårdsstyrelsens försorg intagits å Markaryds sockens
försörjningshem, för Nilssons vård och underhåll å hemmet intill slutet
av år 1918 den 24 januari 1919 utbetalat 259 kronor 58 öre, det måtte
varda ålagt Markaryds socken, där Nilsson ägde hemortsrätt, att ersätta
fattigvårdsstyrelsen berörda belopp.
Sedan Markaryds sockens fattigvårdsstyrelse blivit hörd över
ansökningen, har Markaryds köpings fattigvårdsstyrelse i till länsstyrelsen
den 19 maj 1919 inkomna påminnelser med vidhållande av sin i
ansökningen förda talan yrkat ersättning jämväl för vad fattigvårdsstyrelsen
i köpingen kunde komma att för Nilsson ytterligare utgiva.
I utslag den 15 april 1921 har länsstyrelsen utlåtit sig sålunda: Ehuru
Nilsson ägt hemortsrätt i Markaryds socken, då han blev föremål för
ifrågavarande fattigvård, likväl och som det icke kunde anses i målet
utrett, att berörda fattigvård varit föranledd av sådana omständigheter,
varom formåles i 1 § kungl. förordningen angående fattigvården den 9
juni 1871, funne länsstyrelsen med stöd jämväl av 86 § lagen om
fattigvården den 14 juni 1918 Markaryds köpings fattigvårdsstyrelses i
målet förda talan icke kunna bifallas.
Hos Kungl. Kammarrätten har Markaryds köpings fattigvårdsstyrelse
fullföljt sin hos länsstyrelsen förda talan.
Då målet den 18 december 1922 föredrogs å en av Kungl.
Kammarrättens avdelningar, beslöts, att, enär den å avdelningen rådande meningen
i fråga om i vad mån den i målet förda talan vore preskriberad avveke
från lagtolkning, som förut varit i sådan fråga av Kungl. Kammarrätten
antagen, målet skulle avgöras i plenum.
Kungl. Kammarrätten har genom utslag den 20 december 1922
utlåtit sig sålunda: Som Nilsson, på sätt länsstyrelsen anfört, ägde
hemortsrätt i Markaryds socken vid tiden för meddelandet av ifrågavarande
fattigvård, samt samma fattigvård, med avseende å i målet förekomna
omständigheter, måste anses hava betingats av behov, varom formales i
1 § kungl. förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 och 1 §
lagen om fattigvården den 14 juni 1918, men Markaryds köpings
fattigvårdsstyrelse icke anhängiggjort sin talan inom den tid, som
foreskrives i 29 § fattigvårdsförordningen, alltså finner Kungl. Kammarrätten,
med stöd jämväl av 50 § och grunderna för 86 § fattigvårdslagen,
skäligt på det sätt ändra länsstyrelsens utslag, att Markaryds socken
förpliktas att med belopp, varom parterna i brist av åsämjande äga att sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
