Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
Talrika torfmossfynd af kronhjort i synnerhet i Skåne
bevisa, att denna djurart här har gamla anor, som sträcka sig
ända till ekperiodens första början. I Danmark har den
funnits i så djupt liggande lager, att den anses ha inkommit redan
under tallperioden, men fynden från denna tid äro vida
sparsammare än från ektiden.
Det nordligaste fyndet af kronhjortslämningar i västra
Sverige härrör sig från Marieberg i Uddevallatrakten. Där
fanns 1863 på 8—9 fots djup i hvarfvig lera lämningar af
kronhjortshorn, men det är svårt att säga, under hvilken tid det
kunnat nedbäddas i dessa lager, där dess förekomst väl
antagligen är sekundär. Det nordligaste fyndet i östra Sverige är
från Dalarne. Där träffades 1898 öster om Svensgården i Södra
Sätra by af Skedvi socken ett ganska väl bibehållet
kronhjortshorn, som af Dr. Palm lämnats till Geologiska Byrån i
Stockholm, där det nu förvaras. Detta fynd är af stort
intresse, emedan det synes antyda, att kronhjorten under gångna
tider, då klimatet var mildare och då eken och andra ädlare
löfträd kunde växa mycket nordligare än nu, var utbredd äfven
i nordligaste Svea land.
Äfven i Norge är kronhjorten fullt inhemsk och ej införd
af människor. Man har nämligen funnit lämningar af
kronhjort på Valderön vid Aalesund i grottor tillsammans med
andra djurrester och husgerådsartiklar, som härröra sig från
den äldre järnåldern.1 De första pålitliga historiska uppgifter
om den norska kronhjortens förekomst lära härröra sig från
en P. Claussön, som skref »Norriges Oc Omliggende Öers
sand-færdige Bescriffuelse», tryckt i Köpenhamn 1632. Denne
omtalar, att kronhjorten då fanns i Nedenæs, på Hitteren, på
Vigtenöarna på gränsen af Helgoland samt i »Nordlandene»,
men han nämner, att den var hårdt åtgången och förr varit
talrikare. På 1500-talet hade hjortarna varit talrika äfven
sunnanfjälls, så att nämnde förf. angifver, att år 1550 en enda
skytt med pil och båge dödat 150 hjortar bara för hudens
skull och lämnat köttet att ruttna i skogen Omkring 1560
1 Collett: Bemærkninger om Norges Pattedyrfauna. 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
