Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
och andra europeiska länder, ty det stadgas stränga straff för
stöld eller dödande af dessa djur. Mivart omtalar, att lagar i
Schweiz, Sachsen m. fl. länder under medeltiden bestämde, att
den som dödade en katt, skulle bota så mycket hvete, som
behöfdes för att öfvertäcka den döda katten, om den hölls i
svansspetsen med nosen hvilande på marken.
Påfven Gregorius den store, som dog år 604, säges ha ägt
en favoritkatt, och det är då ej underligt, att medeltidens kloster
ofta höllo sig med detta slags husdjur.
På 1500-talet torde tamkatterna redan ha varit ganska
spridda i Europa, ty den schweiziske naturforskaren på denna
tid Conrad Gesner vet att omtala, att tamkatterna uppträdde
i olika färgvarieteter, gula, hvita o. s. v. Kattpälsar måtte
också redan då ha varit i bruk på sina ställen, och han säger,
att de moskovitiska damerna höllo före, att intet pälsverk
skyddade så mot vinterkylan som kattskinn.
När eller hur huskatten införts i Sverige känner man ej
med säkerhet, dock torde det ha varit i jämförelsevis sen tid.
Kanske medeltidens munkar hade den med sig. Myten om
gudinnan Fröjas katter får ej framdragas såsom något bevis
för, att våra hedniska förfäder skulle ha känt till katten eller
hållit den såsom husdjur. Denna myt är nämligen ej inhemsk
och ursprunglig, utan införd söderifrån tämligen sent.
Troligen är det en förvanskad bild af Afrodite och lejon, som
omdanats och inpassats i nordiska gudaläran.
Den landsflyktige svenske prelaten Olaus Magnus, som i
främmande land på 1500-talet sammanskref sin stora
beskrif-ning om Norden särskildt med hänsyn till Sverige, ägnar äfven
ett kapitel åt katterna. Jämfördt med det, som handlar om
hundarna m. fl. husdjur, är detta dock helt kort. Det börjar
med en uppgift om, att de nordiska folken ha godt om stora,
hvita katter, men sedan handlar det blott om användning af
kattskinn såsom skyddsmedel mot köld och meddelar några
skrockfulla historier såväl om katterna som deras skinn. Olaus
Magnus är tyvärr ej alltid så tillförlitlig, och det är därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
