Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
prothalliet bildar icke något från honsporgömmet (fröämnet)
skildt individ, utan kvarstannar med sina arkegonier inom
honsporen (embryosäcken). Någon till det yttre skönjbar
generationsändring är sålunda icke för handen, utan denna
försiggår inom fröämnet. Cykadeernas hansporgömmen äro
deras pollensäckar, deras hansporer deras pollenkorn, hvilka
vid befruktningen hos somliga arter liksom hos ormbunkarna
alstra rörliga hanceller, medan dessa hos andra arter, liksom
hos angiospermerna, sakna rörelseförmåga. Till de många
likheterna mellan cykadeer och ormbunkar kommer äfven, att
de förras pollensäckar hafva sin plats på baksidan af
ståndar-bladen, i analogi med sporgömmenas ställning på bladets
undersida hos det stora flertalet ormbunkar.
De nutida ormbunkarnas systematiska indelning grundar
sig på sporgömmenas byggnad och form samt deras ställning
på bladen, hvarför man för att kunna bestämma en
ormbunke måste känna dess sporgömmen. Hos nutida
ormbunkar äro sådana långt ifrån alltid för handen, och det är
tydligt, att de ofta nog måste saknas på sådana blad, som
förekomma fossila (»förstenade»). Ty än kan det vara fråga
om ett blad, som ursprungligen varit sterilt; än kunna de
möjligen förut på bladet befintliga sporgömmena efter bladets död
och vid dess inbäddning i slammet hafva lossnat och
bortfallit; än åter kunna sporgömmena hafva saknat den konsistens,
som utgör en nödvändig förutsättning för bevarandet i fossilt
tillstånd. Och slutligen är bevaringstillståndet ej sällan i det
hela så ofullständigt, att äfven om sporgömmen äro för
handen, deras byggnad likväl icke med tillräcklig tydlighet kan
iakttagas. Då man sålunda endast undantagsvis för fossila
ormbunkar kunde använda sporgömmenas beskaffenhet såsom
indelningsgrund, blef det nödvändigt att grunda densamma
på andra karaktärer. Brongniart använde härvid bladets
nervatur (det sätt hvarpå nerverna förlöpa inom bladskifvan),
med hänsyn hvartill han särskilde ett ganska stort antal
släkten, af hvilka här må framhållas Sphenopteris, Pecopteris,
Neu-ropteris, Alethopteris, Odontopteris och Lonchopteris, till hvilka
Fauna och Flora. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
