Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
Hvad kan då orsaken vara till denna egendomliga växling
af näringsväxt, som regelbundet äger rum? Ja, härpå har
vetenskapen ännu ej lyckats finna någon tillfredsställande
förklaring. I vissa fall synes dock en förklaring sannolik eller
åtminstone möjlig. Det finnes ju nämligen åtskilliga arter,
som lefva på örtartade växter, hvilka vid vegetationsperiodens
slut vissna ner och dö bort. Under förutsättning att dessa
örter varit artens ursprungliga näringsväxt ha vid den kallare
årstidens inträde lössen funnit lämpligt flytta sig öfver till
andra under vintern resistenta växter för att på dem aflägga
sina ägg.
Att denna förklaring likväl knappast kan finna tillämpning
på fallet Pemphigus affinis, är emellertid tämligen säkert. Och
i alla händelser kan man ju näppeligen våga sig på några
teoretiska spekulationer förrän utvecklingskedjan i sin helhet
med säkerhet blifvit känd.
Att den emigrerande generationen hos Pemphigus affinis
skulle hålla till på rötterna af någon växt är blott en gissning,
kanske uppkommen på grund af likheten med Tetraneura ulmis
utvecklingsserie. Hos denna art är nämligen en underjordiskt
på gräsrötter lefvande generation konstaterad.
Tetraneura ulmi Geoffr. hade redan Charles de Geer
iakttagit i vårt land. De egendomliga gallbildningarna hade
nämligen tilldragit- sig hans uppmärksamhet. Närmare detaljer i
insektens utvecklingshistoria blefvo emellertid först nära ett
århundrade efteråt hufvudsakligen genom den franske forskaren
Lichtensteins och ungraren Horváths undersökningar kända.
På våren framkomna »stammödrar» suga sig fast på
alm-bladens undersida. Inom kort reagerar växtdelen. Det parti
af bladet, på hvilket insekten sitter, växer blåsformigt till,
hvar-igenom på öfversidan små upprättstående, flasklika blåsor bildas,
i hvilka bladlusen inneslutes. Vid mognaden äro gallerna af
en hasselnöts storlek och fästas vid bladytan genom ett smalt
och kort, ursprungligen ihåligt, numera massivt skaft. Inuti
dessa galler födas småningom en talrik afkomma, som alla bli
bevingade, vivipara honor. När gallen så en vacker dag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
