Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
likställda med de öfriga smådelar eller celler, hvaraf denna
värld är uppbyggd. Likasom sarkoddjuren förflyttas de
antingen passivt, i det de låta sig drifvas af blodströmmen i
ådersystemet, eller aktivt, då de med hjälp af sina
pseudopo-dier genomvandra kroppens organ och väfnader, hvaraf
namnet vandringsceller. De intaga sin näring på samma sätt som
sarkoddjuren och angripa och förtära ej blott främmande ämnen
såsom bakterier m. m., utan äfven sådana väfnader och celler
inom den kropp de tillhöra, som af en eller annan orsak
försvagats eller äro döende; häraf hafva de också benämnts
phagocyter, det vill säga ätande celler. Slutligen, såsom af
det följande skall framgå, hafva vandringscellerna i likhet med
sarkoddjuren förmågan att under vissa förhållanden ur det
omgifvande mediet upptaga kalksalter och uppbygga ett skelett,
som visserligen ej synes vara dem själfva till nytta, men som
är af så mycket större betydelse för den organiserade lilla
värld, i hvilken de lefva.
Inom djurvärlden finnas få om ens några försöksdjur så
lämpade för ett ingående studium af vandringscellernas lif som
larverna eller ungarna till i våra haf lefvande sjöborrar,
sjöstjärnor och andra tagghudingar. Dessa ungformer äro
nämligen så små och genomskinliga, att man utan synnerlig
svårighet under mikroskopet kan iakttaga och följa
vandringscellernas beteende inuti dem, huru de bryta sig loss från det
primära cellförbandet och vandra in i larvens hålighet för att
där utföra vissa bestämda funktioner. Under utvecklingens
gång till fullfärdigt djur äro dessa larver underkastade en mängd
genomgripande förvandlingar eller så kallade metamorfoser.
Vid dessa förvandlingar ej blott utbyter larven sitt förra
karakteristiska utseende mot ett annat, utan den förlorar också
flera viktiga organ, som varit till nytta under det föregående
utvecklingsskedet, men som numera blifva obrukbara och
sålunda skadliga. Huru kan detta tillgå?
Den bekante ryske zoologen och patologen Metschnikoff
(1883), som med förkärlek sökt lösning på dessa frågor hos
flera larver till tagghudingar, så kallade Auricularior och Bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
